Är svensken naiv eller bara kollektivförstörd?

Landön i sommarregn. Foto: Astrid Nydahl

Lotta Lundberg diskuterar svensk naivitet i en drabbande och mycket träffsäker krönika. Hon vänder sig bland annat mot att vi måste uppge personnummer om vi vill ”vara medlem” i godisbutiken och få 10% rabatt. Men hennes vänner förstås henne inte:

”Jag har ingenting att dölja, säger de. Och ett hav slår upp mellan oss. Det delar sig. De har ingenting att dölja. Stackars, stackars människor. Är det därför de talar i mobilen så högt att hela tunnelbanan tillkännages hur semestern varit, vad företagsläkaren sa och vad de ska laga till middag? För utan hemligheter är man bara en yta.”

Är detta inte i själva verket en beskrivning av det postmoderna konsumtionssamhället? Varför skulle vi behöva dölja något när vi alla är klädda som barn, uppför oss infantilt, vägrar ta ansvar för såväl vår närmiljö som för vårt land och dessutom gång på gång går till någon skolmatsal och ger den bedrövliga politikerklassen förnyat förtroende? Vi är öppna som slående fönster en stormdag, gång på gång ser vi in i det mest privata.

Lundberg fortsätter:

”Av alla de män jag kallat mannen i mitt liv, var det en som sa: Jag älskar dina hemligheter. Inte behöver jag väl tillägga att han inte var svensk. I Sverige finns inga hemligheter. De ligger någonstans i Tjeckien och skvalpar. Det utlöste en regeringskris. Det går inte ihop.I en demokrati går det an att skvätta privatsaker. Men ponera att vi får en ny regering, en som inte är så intresserad av integritet – då räcker det med en liten lagändring och vips beslutar vi att de som fortfarande har socker i kaffet eller läser vissa pocketböcker ska tas om hand. Gud hjälpe oss. När man säger att svensken är naiv så är det en eufemism. Den naive verkar så oskyldig. Men oskulden är bara skön i paradiset. Här på jorden är den livsfarlig. Om du inte är medlem, det vill säga. Grupper som tycker likadant och köper samma kokostoppar har förstås inget att dölja.”

Ursäkta ett långt citat, men det här är ord jag gärna vill sprida. Och vill du förstå hela hennes resonemang finns krönikan här.