måndag 17 juli 2017

Polens väg, en förebild?

Foto: Astrid Nydahl
Polen sägs vara föredömligt i sina ansträngningar att stänga ute islamisterna. I en kommentar här i bloggen skrev en av mina läsare att ett folk med erfarenhet av kommunismen känner igen det totalitära i islamismen och att polackerna av den anledningen tackar nej till flyktingar från Mellanöstern.

Nå, det finns en helt annan aspekt på den polska utvecklingen. När regeringspartiet Lag och Rättvisa nu föreslår att det polska rättsväsendet ska styras på ett sätt som ansluter det till den politiska makten innebär det ett farväl till rättsstatens kanske viktigaste princip. Den makt som rättsväsendet har ska i alla avseenden vara skild från den politiska makten. Den totalitära 1900-talsmakten i de s.k. kommunistiska staterna kännetecknades egentligen av att samtliga maktutövningar styrdes av ett enda organ: kommunistpartiet och ytterst dess centralkommitté.

Om man nu avskedar landets domare och sätter parti- och regeringstrogna människor på de lediga posterna med några enkla manövrer från justitieministeriet innebär det i praktiken en återgång till det förflutnas system.


Politiskt tillsatta domare kan per definition aldrig vara oberoende. De biter aldrig den hand som föder dem. Så frågan kvarstår: på vilket sätt skulle Polen vara en förebild i vår samtid? Det Polen som växte fram efter regimkollapsen såg ut att ha framtiden för sig, med ett fritt kulturliv, fri press och andra medier. Men det är historia nu. Vad innebär totalitarismens återkomst för framtiden? Det är säkert en läxa som de också påminns om, polackerna, detta folk som egentligen varit förebildligt i sin nationella och kulturella kamp, för landets överlevande som självständig nation och för kulturens livskraftighet. Det är ingen tillfällighet att Polen haft 13 Nobelpristagare, varav fem i litteratur.


1 kommentar:

Björn Nilsson sa...

Av någon anledning glöms (?) alltid de inhemska polska mellankrigs-diktaturerna bort i allt hemskt som drabbat Polen. Det är ju tråkigt med tanke på deras medansvar för mycket elände, inklusive andra världskriget. De tog halva Litauen, försökte upprätta Storpolen i öster genom angreppskrig, knaprade på mindre tyska och tjeckiska områden, samt krönte det hela genom att gå ihop med Ungern och Tyskland och styckade Tjeckoslovakien 1938 - och var avgörande för att hindra sovjetiskt stöd till Tjeckoslovakien. Lever inte denna omdömeslöshet kvar i dagens polska politik?