Striderna, också nu av intressen framdrivna

Dudley Castle, West Midlands. Foto: Astrid Nydahl

Stridit har vi alltid gjort. När jag gick omkring här på magnifika Dudley Castle funderade jag på den tidens strider, det är en lång historia som sträcker sig ända ner i 700-talet. Det var inga lekar som ägde rum där.

Striderna som blossat upp med allt tätare mellanrum idag kan läsas mot historien som bakgrund. Religion och politik är en giftig blandning som alltid leder till lidande och död.

Ju mer jag ägnat dagarna åt att studera islam, det började jag med 1998 i Birmingham, har jag känt en trötthet som blivit allt tyngre. Jag argumenterar inte längre. Den som vill veta och söka kunskap har en hel värld att upptäcka, den är lättare att hitta idag än för bara 25 år sedan.

Det är inte fobier som driver historiens hjul. Bara en social analfabet skulle hävda det. Det är som alltid konkreta, politiska och/eller religiösa intressen som är stridernas och krigens teoretiska utgångspunkter. Sådana intressen kan formuleras som ett samfund eller en sekt, ett kalifat, en koloni, ett imperium eller något sjätte. 

Det kanske största europeiska problemet är att massan sitter fast i ett 1900-talstänkande. Inte ens al-Qaidas födelse tycks ha kunnat rucka på det. Inget verkligt avgörande kommer att ske förrän såväl folk som politikerklass uppdaterar sitt medvetande och åtminstone tar sig in i detta århundrade. Annars kommer vi alla att, både symboliskt och sedan allt mer konkret, stå leende på arkebuseringsplatserna, avsedda för otrogna och alltför fria människor.