Hammarsjön i höstblåst. Foto: Astrid Nydahl |
Det är en fröjd att både tänka på och drömma om de små barnbarnen. Den fröjden kan inte fråntas oss. I också de omedvetna stunderna finns den där. Men den förmörkas hela tiden av hoten mot vår existens. Barnens lekar och leenden står utanför tiden och mörkret, de kommer inifrån och utgår hela tiden ifrån en älskad värld.
Det dödsdrama som pågår i Syrien förstärker detta mörker. Det finns ingenting som talar till framtidens fördel, tvärtom tycks den förutbestämd för ännu större katastrofer. De kommer förstås också att finnas i västerlänningens liv, eftersom inga nationsgränser och inga beståndsdelar av det förflutna längre har något avgörande inflytande på nuet.
Vi kan varken blunda eller beskydda. Vi kan inte fly eller fäkta. I själva verket sitter vi fastkedjade vid tidens djupt nerslagna pålar. Vi känner själva jorden skälva i dem, men vi kan inget annat göra än att sitta kvar, som om vi vore frivilliga eller privilegierade.
Samtiden är identisk med mörkret. Samtiden är den svåra värken och smärtorna som hugger oregelbundet.
Dramat som pågår kan få varje människa att överge tanken på kärlek till denna hemska värld. Den och vi är förlorade i samma stund vi lärt oss att betrakta den med minsta försonlighet.
Jeg kan holde mørket ud, det har jeg gjort i så mange år. Men at tænke på mørket, det kan jeg ikke holde ud.
SvaraRaderaPå grund af mørket søgte jeg eter Purcells "Cold Song". Jeg fandt en udgave med Klaus Nomi (1944-1983). Kender du ham? Jeg gjorde ikke.
New wawe musiker i stil med Nina Hagen, Elvis Costello og David Bowie, som han også sang kor for. En virkelig speciel version. Denne live version er den sidste optræden han gjorde, dødsyg af AIDS. Hør den endelig.
https://www.youtube.com/watch?v=TnkVgKzKPt8
Tack Steen, det var en gripande, fantastisk sångare! Jag kände inte till honom. Men förstår att där finns något att utforska - i mörkret.
SvaraRadera