 |
| Foto: Astrid Nydahl |
I Expressen skriver Cecilia Hagen en krönika på råttema. Jag behövde inte titta länge på den förrän jag förstod att hon inspirerats av Advokatsamfundets Anne Ramberg:
”Så sent som i går stötte jag på en riktig gaturåtta, i Malmö, på Gustav Adolfs torg. Den var på väg att fixa käk åt sig och de sina, antar jag. De har väl slut på råttgiftet här liksom i Stockholm. Hur man ska bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift?”
Hur kan det komma sig att anständiga liberaler i medel- eller överklassen nu begagnar sig av en metafor som var väldigt populär under nazieran i Europa? Har det plötsligt blivit accepterad? Jag noterar också att hon frågar retoriskt om det är dags att använda gift mot personer som är ”mänskliga brunråttor”. Finns det en anständighetsgräns ska vi inte räkna med att se den i dessa kretsar. Jag blir illamående av det politiska hyckleriet i Sverige. Varje dag når det nya oanade höjder.
Apropå mänskliga brunråttor har jag kommit att undra över Anne Rambergs "tan". Den verkar behålla sin nyans under alla årstider. Är det "brun-utan-sol-kräm" eller solariebränna (bägge lite Dorisaktiga brunmetoder enligt min mening) eller är det morotssaft?
SvaraRaderaTror du inte Thomas, att Hagen i själva verket sände en giftpil riktning Ramberg?
SvaraRaderaAnnars reagerar jag som du beträffande etablissemangsdrevet mot Hanif Bali, som uppvisar civilkurage och förtjänar respekt för att han inte sväljer allt, bugar och bockar och lismar med strömmen.
Ähhum, ja, så läste jag madame Hagens text och plötsligt så förefaller min tidigare kommentar något henne överskattande.
SvaraRaderaIngen ironi vad jag kan se, hon är verkligen ute efter oss alla, vi som inte knäfaller inför multikulturalismen unisont.