 |
| Foto: Astrid Nydahl |
"Så mycket komprimerad livstid i en stad, alla dessa vandrare om hörnet... Jag ser in i deras ansikten på kvällen, när jag flanerar kring Winterfeldtplatz. De trollband mig när jag kom hit, dessa fyrtio-, femtio- och sextioåringar med barnablick och öppet skratt, dessa Udda som inte låtit sig infogas lika snävt, som lämnat kvar lite utrymme åt livet."Och så en bit längre fram i texten:
"Man accepterade labyrinten och gav upp idén om insida och utsida, efter att ha konstaterat att det sista offentliga rummet består av några fåtöljer framför en kabelansluten tv-apparat."Avslutningsvis vill jag citera också dessa ord:
"Mot den internationella stadsförstörelsen ställer man en stilblandning, där det anspelande citatet utgör en del av strategin. Man utgår ifrån att sinnligheten måste framhävas och försvaras i ett samhälle präglat av nivellering och identitetsförlust."Berlinbon Hallberg skriver om stadsfenomen bättre än de flesta. Grand Tour kom 2005. Jag läser nu om den, eftersom jag bestämt mig för att läsa samtliga hans böcker igen. I vintras läste jag nyutgåvan av hans översättning av Walter Benjamins Passagearbete, nu har jag fått de två banden Shakespeare han nyöversatt, åtta pjäser totalt. När jag läser Hallberg idag kommer mina egna stadsminnen upp till ytan igen. De texter jag skrivit om de stora städerna har mest utspelat sig i Lissabon eller Birmingham. Men också Prag, Tirana, Bonn, Jerusalem och London.
Det som länkar samman de tre inledande citaten är att de betraktar en stor stad, Berlin, mot bakgrund av en all-europeisk händelsekedja, en så kallad "utveckling", av Hallberg benämnd "nivellering och identitetsförlust".
De människor han talar om i det första citatet kanske kommer undan, just för att de är "udda" och för att de inte låtit sig "infogas lika snävt".
Jag tänkte på det när jag i morse besökte kliniken för några provtagningar. Efteråt satte jag mig på ett utefik tillhörande en global kaffekedja. Borden var skitiga, stolarna fulla av fågelskit. När jag fick en bulle och skulle bre smör på den var kniven full av fastetsad smuts. Där och då kände jag vad nivellering är. Ingen bryr sig, allt flyter. När jag påtalade saken för en servitris såg hon ut som om jag kränkt henne personligen, hon var och förblir därför en del av "den internationella stadsförstörelsen". Insidan av fiket ligger mycket riktigt i den monstruösa galleria som delar vår stad i två halvor.
Håller med, allt förslummas även nya hus ser ut som redan förfallna. I centrum här har politikerna fått storhetsvansinne och nu byggs det ett slags Manhattan inklämt mellan lägre hus och samtidigt försvinner träd, utsikt, plats för folk att vara på. Mark finns till oändlighet att bygga på längre bort, men alla och allt ska trängas ihop. Billigast så. De gamla protesterar men de yngre är så upptagna att frakta sina barn till daghem någonstans och åka med ständigt försenad trafik att de inte hinner se förstörelsen utan allt slutar med en förvånad "hoppsan" - någon gång.
SvaraRaderaSåsom varande en bokens och därmed språkets man, så håller du säkert med mig om att ett galleri inte är detsamma som en galleria.
SvaraRaderaTack för att du korrigerade mig, det har jag åtgärdat nu.
SvaraRaderaTack också till dig Elina för din kommentar.