Lahore, Bryssel, Paris, Ankara...

Foto: Astrid Nydahl

Lahore. Är namnet bekant? Det har förvisso talats en del om ämnet som upptar mina tankar: varför är islamismens terroroffer utanför Europa värda så lite uppmärksamhet? Bomberna i Ankara rörde oss inte i ryggen. Gårdagens blodbad i Lahore - uttalat riktat mot kristna familjer som firade påsk - orsakar inte presskonferenser och politikeruttalanden i Europa. Jag har i alla fall inte sett några. Svenska Dagbladet skriver:

Lahore är skakat efter söndagens terrordåd vid en av ingångarna till den populära parken Gulshan-e-Iqbal. Parken lockar till sig särskilt många medelklassfamiljer och på grund av påskhelgen hade ovanligt många kristna samlats på stället vid tiden för dådet.
Enligt polisen sprängde en självmordsbombare sig själv, bara några meter från en lekplats. 29 av de 72 personer som hittills bekräftas vara döda uppges vara barn, enligt AP som hänvisar till talespersoner för polisen och räddningstjänsten. Enligt sjukhuspersonal är ytterligare över 250 personer skadade.  

Mönstret känner vi igen. Islamismen är nämligen lätt att känna igen: den riktar sig alltid mot civilbefolkningen, och helst då mot två väl definierade grupper av "otrogna": kristna och judar. Vad drar vi för slutsatser av det?