Wiveka Wachtmeister: Om konsten att flyga. Säkerhetsinstruktioner (Bucket List Books)

Broderi av Wiveka Wachtmeister, från Bucket List Books.

Här befinner jag mig mitt emellan den egna flygrädslan och ovanliga sätt att gestalta och hantera den. När jag vid ett antal tillfällen de senaste dagarna läst och betraktat Wiveka Wachtmeisters vackra och ofta överraskande bok i ämnet har jag övertygats om att man bör hålla fast både i det som skrämmer - rädslan för rädslan tror jag visst att min psykiatriker kallar det, vid sidan av den rent konkreta oron inför att stängas in i en metallkropp och slungas upp mot himlavalvet - och i det som klokt och varmast hanterar det.

Flygrädslan står i centrum. Men man kunde också säga: själva livet står i centrum. De broderade människorna i Wachtmeisters bok påminner mig om min mamma (hon skrek till pappa "Gösta vi störtar" när Köpenhamnsplanet från Bulltofta passerade Saltholm). De är rätt så tunna figurer, och de kämpar med säkerhetsutrustningen (samtidigt som det ställs kritiska frågor: vad ska man med en flytväst till när det är en fallskärm som behövs?). Detta liv som flygvägen rör sig mellan Paris och Stockholm, New York och söderhavsdestinationer som Pepeete, Tahiti och Nuku Hiva gestaltas som vi för det mesta känner det: en smula bräckligt men samtidigt målmedvetet (och ibland kanske rentav dumdristigt, med tanke på höjden över marken?).

Det jag fastnade allra först för i detta praktverk var "bokföringsboken". Det är hela uppslag med minitext, fullt läsbara om man anstränger sig, men framför allt svindlande vackra. Dessa texter paras med resans olika etiketter, här finns biljetter, här finns brevmärken för flygpost, här finns rentav flygplatserna återgivna som tecknade förlopp. De där teckningarna är förföriska, de skrämmer mig lika mycket som de vill vara rationellt beskrivna platser. Flygplatser är skrämmande! Det är ett faktum. Och mest av allt föraktar jag deras övergång från resehall till köpcentrum. Detta ständiga konsumerande, som om inte priset på flygbiljetten vore nog.

Och vad vore en bok om resor utan gäster? Här finns små eller halvstora texter av Annika Bergson, Claire Castillon, Béatrice Fine, Maria Kronberg, Ivan Mathias Petersson och Lynne Tillman. Dessutom har Simone de Beauvoir lånat ut några ord från förlagets utgåva av Misstag i Paris. Bokens översättningar har gjorts av Maria Kronberg och Helén Enqvist. Och hur skulle den här boken ha fötts utan formgivaren Anna-Karin Sundin.

Vad är då skillnaden mellan en mycket vacker och inbjudande bakelse och en mycket vacker och inbjudande bok? Är det inte uppenbart redan från början att man förlorar bakelsen för alltid när man avnjutit den?! Boken däremot, den finns kvar om man bara är rädd om den och har den i en hylla där man kan ta fram den när som helst igen och börja om som om man aldrig ens öppnat den. För det är just en sådan bok vi här talar om. Den berättar inte bara fascinerande om flygrädsla, sjösjuka och andra hemska saker, den gör det dessutom med humor, värme och en stor finess i alla de uttryck den använder: broderiet, teckningen, färglagda långtexter i miniatyr, fotografier och annat.

Sist men inte minst antecknar jag vad det står i ett tidningsklipp på en av Wachtmeisters teckningar: "Air safety is a state of mind". Det kan man skriva under på. Och ändå vara lika rädd nästa gång ett plan lyfter.