Krigare eller samariter?

Östersjön, "svansjön". Foto: Astrid Nydahl

"Europas gränser kommer inte att kunna patrulleras och kontrolleras av Frälsningsarmén". Det konstaterar Richard Swartz i en ny krönika i Dagens Nyheter. Som alltid formulerar Swartz några träffsäkra slutsatser om den europeiska situationen, men när han säger att Europa har gått från att vara samariter till att bli krigare hänger jag inte med. Har inte Europa i vid mening alltid varit krigare? Problemet idag är ett helt annat. Europa har bokstavligt talat kapitulerat. Europas länder kan inte ens försvara sina gränser längre. Än mindre bli "krigare". Men som sagt, träffsäker kan han vara, t.ex. som när han skriver: "Tyskland kommer inte att kunna fortsätta den öppna dörrens politik om Frankrike stänger sin dörr. EU:s två viktigaste stater måste i en så bokstavligen skickelsediger fråga dra åt samma håll, annars upphör Europa att existera. Kanske är Angela Merkel i hemlighet till och med lättad; Frankrike ger henne ett alibi för att försöka ta sig ur en knipa hon själv försatt sig i och som kan kosta henne posten som förbundskansler."