Eurozonen och Schengen

Foto: Astrid Nydahl

Pål Steigan skriver i sin blogg:

Presidenten for eurosonen, Jeroen Dijsselbloem, som også er finansminister i Nederland, sier i en uttalelse at han forventer at Schengen-systemet vil ta slutt, og han varsler en mindre passunion. Hensikten er i følge ham å redde velferdsstaten. Dijsselbloom sier til Handelsblatt at: 'Vi kan ikke bevare velferdsstaten på lang sikt hvis tilstrømninga av asylsøkere fortsetter på dette nivået'. Han lanserer derfor tanken om et mini-Schengen bestående av Nederland, Tyskland, Sverige, Østerrike og Belgis. Dette ville i så fall bety at to av EUs grunnleggere, Italia og Frankrike, ville bli ekskludert. Og dette ville igjen bety at flertallet av medlemslanda i eurosonen ville bli kastet ut.

Det kommer allt fler indikationer på situationens allvar. Denna är varken den första eller den sista. Det de har gemensamt är att de kommer från högt uppsatta personer i den europeiska unionen. Jag har svårt att inte se det som testballonger. Att Schengen kraschar är ju ingen överraskning. Men konsekvenserna av det, vad vet vi om dem? Dijsselbloem talar om möjligheten att skapa ett mini-Schengen. Vad skulle poängen vara med det? I en annan bloggpost säger Steigan att det har med euron att göra:

Presidenten i EU-kommisjonen, Jean-Claude Juncker, holdt en tale i EU-parlamentet 25. november 2015 der han advarte om at dersom Schengen-systemet faller, så faller også euroen. Det er EU-Observer som melder dette. 'If the spirit of Schengen leaves us … we’ll lose more than the Schengen agreement. A single currency doesn’t make sense if Schengen fails'.  Juncker sa at Schengen er en av hovedpillarene som holder EU oppe. En felles valuta er meningsløs hvis man ikke fritt kan reise omkring og bruke den, sa han.

Är det här han träffar spiken? Euron är konsumismens verktyg. Men det har väl alla valutor i den moderna turbo-kapitalismen varit? Visst har det ständiga växlandet av pengar sina baksidor och visst är saker och ting enklare med en gemensam valuta. Men vad har euron visat oss de senaste åren om inte en katastrof för ett antal sydeuropeiska nationer. Jag läste att en prostituerad i Grekland idag kan köpas för drygt 2 euro, därför att det handlar om mängder med nya, unga mammor som horar för familjens akuta behov. Till priset av en ostmacka får du en kvinnas kropp. När jag läste det vände det sig i magen på mig. Hur kunde Grekland få sjunka så djupt ner i ett socialt och ekonomiskt träsk om nu euron är en så bra idé?

Jag säger inte mer. Men nog tänker och grubblar jag desto mer. Och jag frågar mig om inte just en Novemberfado med Duarte kunde passa väldigt bra idag. Den är dessutom inspelad i Grekland.