Foto: Astrid Nydahl |
Det har varit ett par hemska månader av psykisk press, sorg och sjukdom. Jag orkar inte riktigt bära sorgen efter Tobbes död och inte heller orkar jag besöka hans grav. Det är orimligt att en pappa ska stå vid sin sons grav. Det är inte bara orimligt, det är oftast också omöjligt.
Malmöboken räddade mig. Ett halvt år av intensivt skrivarbete kombinerat med några resor till olika platser i Malmö höll den värsta sorgen borta. Arbete har ju den egenskapen. Koncentrationen hamnar på annat. Man kan inte skriva samtidigt som man sörjer. Man måste skilja de två tillstånden åt. Och nu är Malmöboken färdig, de flesta förbeställda exemplaren är utskickade och jag hoppas på några bekräftande reaktioner att den nått fram till sina läsare. I och med detta stänger jag en dörr om mig. Jag ska ändå försöka skriva Skånekrönikor i vinter. Men uppriktigt sagt står tillståndet mig upp i halsen. Rentav äcklad blir jag av allt det hyckleri som omger oss. Nu står ministrar i tv och säger sådant som de tidigare skrikit "rasism" om, när andra sagt det. Vanliga rationella överväganden och förnuftiga reaktioner kan inte i längden stämplas på det sättet. Inte ens maktens män och kvinnor tycks förstå de politiska och sociala effekterna av sina handlingar och yttranden.
Jag vill uttrycka min stora tacksamhet för allt det stöd och all den uppmuntran jag fått i samband med bokarbetet och utgivningen. Utan det hade jag inte rott det i land, varken praktiskt eller ekonomiskt. En gång i tiden brukade jag säga att poeter i alla länder ingår i en "underjordisk international". Numera tror jag att vi som skriver och läser kritiskt om vår egen tid, dess dårskap och politik, också tillhör en sådan. Och det är bra mycket bättre än att dunka ryggar och le insmickrande för att skaffa egna fördelar i de politiska sammanhang som bara är karriärernas och den snöda vinningens köbildningar. Att vi både tvingas säga upp bekantskaper eller bli utstötta av andra är ett pris vi måste betala, bra mycket värre är det att våra europeiska nationer förstörs för all framtid.
Jag tror jag håller helg. Vi får se vad som sker och vad jag tycker mig ha anledning att kommentera.
Thomas,
SvaraRaderaDu talar för många, vi är många som som likt Dig håller helg nu. Och vet du? Mina dagar liksom min helg blir så mycket bättre efter att ha fått ta del av Dina ord...
Du uttrycker det som jag inte förmår, men förstår.
Tack.
Early Bird
Thomas, du är ett ljus i det kompakta mörkret! Tack!
SvaraRaderaDet är omöjligt att inte bli illamående av det som pågår i Europa och allra värst i Sverige och Tyskland.
Det skär djupt in i medvetandet att den europeiska civilisationen nu är döende och att våra aningslösa, rent ut sagt korkade makthavare låter vår kontinent besättas av islam.
Förra gången det skedde kom dessa ockupanter med svärdet i hand och mötte motstånd. Denna gången möts de av öppna famnar och "blödande" hjärtan av "godhet".
Jag har funderat mycket över hur postmarxismen lyckats förvrida så många hjärnor.
För någon vecka sedan när träden lyste som intensivast i gult och rött, tänkte jag - hur kommer Sverige att se ut när ni grönskar igen?
Aldrig hade jag kunnat föreställa mig hastigheten i sammanbrottet.
Finner tröst i att det finns personer ute i Europa som förstår vad som händer också bland politiker.
I Sverige har "värdegrundsdemokratin" förstört människors tankeförmåga och framtiden blir extra mörk här.
I morse sa min man ungefär så här: Ridån har gått ner, men skådespelarna fortsätter att spela ändå och i salongen sitter publiken kvar. Detta var hans syn på det dagsaktuella tillståndet.
Du har all rätt att djupt sörja din döde son, men Thomas jag ber dig, lägg din kraft på dina levande barn och barnbarn! Du har en unik gåva att ge till dem för att deras framtid ska bli lite mer begriplig. Inte många barn och barnbarn har en så klok och upplyst pappa/farfar och som kan ge dem överlevnadsverktyg, som dina har.
Ser fram emot att läsa vinterns krönikor och din Malmöbok!
Karin
Tack till er båda för uppmuntrande kommentarer.
SvaraRaderaDet är många som känner dom du gällande utvecklingen.. Men allt hop är ej ute. Ser fram emot att läsa Malmöboken
SvaraRadera