Mordet på stadskulturen

Galleria Boulevard, Kristianstad. Foto: Astrid Nydahl

Hur är det möjligt att mordet på stadskulturen kan ske samtidigt i hela västvärlden? Jag tolkar det som ett tyst medgivande från både makten och människorna. Det  är däremot inte människor i allmänhet som gagnas av detta mord. Tvärtom utarmas städerna. Bostäderna inne i stadskärnorna har sedan 1960-talet i hög grad försvunnit, och därmed också möjligheten för unga människor att skaffa sin första bostad till en rimlig kostnad. Utöver det ser vi en omfattande butiksdöd. Om stadskärnornas torg och gågator blir av med butikerna därför att gallerior tagit över stora ytor blir valet inte stor, varken för butiksägarna eller för de tänkta kunderna.

Galleria Boulevard, Kristianstad. Foto: Astrid Nydahl

Kristianstads centrum har förstörts av denna anskrämliga byggnad som nu delar staden i två halvor. Den kallas Berlinmuren. Det allra värsta med den är att det utöver de delar som syns på bilden överst också byggts en gigantisk tredje del. Den står helt tom. Och den har byggts för att stå tom under överskådlig framtid. Varför? Det finns förstås ingen underlag för fler butiker. Och de som hyr butiksyta i gallerian har redan fått erfara vad de skyhöga hyrorna innebär.

Kristianstad är en gammal dansk stad. Viktigt landmärke är förstås Heliga Trefaldighetskyrkan, uppförd på initiativ av Christian IV 1617-1628, den betraktas som en av den nordiska renässansens pärlor.

Kommunen skriver om stadens tidiga historia efter att svenskarna förstört Vä:

"Den danska kronan beslutade att grunda en ny stad på en försvarsstrategiskt lämpligare plats än Vä. Helgeåns vattenområde mellan Araslövssjön och Hammarsjön var en idealisk plats för en svårtillgänglig försvarsanläggning. Utstakning och planering av staden på Allö i Helgeå å skedde under våren 1614 under kung Christian IV:s direktiv och närvaro. Kristianstads grundläggningsdag är officiellt fastställd till den 22 maj då staden mottog fundationsbrevet ute på Hammarshus. Genom detta brev upphävdes stadsprivilegierna för Vä. De invånare i Vä, som fortfarande ville utöva borgerlig näring, var tvungna att bosätta sig i den nya staden på Allön, som den kallades, eftersom namnet Kristianstad förekommer först följande år, 1615. Stadsprivilegier utfärdades först 1622."

Men Kristianstad var in i modern tid en stad som präglades dels av sin militära betydelse, med två förband. De militära byggnaderna utgör dock idag Högskolan. Men den andra viktiga faktorn var att staden kändes igen på sin vackra låghusbebyggelse, sina korsvirkeshus och smala gränder och gator. Som alltid är staden förstås känd som handelsstad. Men det mord på själva stadsmiljön som begicks i och med beslutet att bygga Galleria Boulevard har inte alls förstärkt, utan snarare förstört, känslan av handelsstad. Det vi ser i gallerian är krämarnas och de snabba klippens representanter. Där finns egentligen bara tre beständiga inslag: apoteket, systembolaget och postdisken (men att kalla den beständig är kanske också det en överdrift). Allt det andra är trender, mode, maskinkultur, jagande efter att vara hipp, inne eller vad det numera kallas. Restaurangerna är parodier på de matställen som en gång i tiden bar den ärofyllda titeln. Caféerna är lokala utgåvor av de globala jättekoncernerna, helt utan atmosfär och personlighet.

Författaren David Hamilton skrev jag om i min Identitärbok. Här i bloggen finns han också. Jag citerar slutet på den artikeln: "Som ofta i England går också Hamilton tillbaka till nazisternas förstörelse av brittiska städer genom luftkrigen. Men han tillägger: ”De överträffades av efterkrigstidens stadsplanerare”. När Birminghams centrum skulle renoveras på 1960-talet revs de flesta av stadens värdefulla byggnader, ”och sedan dess har de ersatts av byggnader så anskrämliga att de gör människor deprimerade”. Varför är det då så viktigt att hävda traditionen? Jo, säger Hamilton, det är ”traditionen som genererar samhällsanda, som hjälper människor att se en gemensam historia, så som den kommer till uttryck i en stads byggnader.”