Tredje & sista Malmöturen

Limhamnskrogen där vi åt lunch och lyssnade till gubbarnas underbara snack. Foto: Astrid Nydahl

Så har jag varit en tredje gång i Malmö den här sommaren och kan konstatera att det blev en överdos. Så ofta och så mycket ska man inte vistas där. Å andra sidan har besöken givit mig en hel del minnen tillbaka, från såväl barn- och ungdomsåren som från vuxenlivet som ung pappa. Dessa minnen blir berättelser i Malmö-boken, som jag fortsätter skriva på, nu den allra sista sträckan.

Flanör på Limhamn. Är det en idyll? Nja, tveksamt. Foto: Astrid Nydahl

Den tredje turen blev lite ovanlig, eftersom den också gick till Limhamn. Minnena därifrån hänger mycket ihop med pappa. Som dekoratör på Malmströms herrekipering hade han också ansvar för butiken på Järnvägsgatan på Limhamn (och ja, det heter på och inte i Limhamn, de gamla hederliga uttrycken har fått sin renässans i de skånska f.d. fiskelägena).

Vandringen och bussturerna genom staden visar jag här i bildform:

Michela Marzano skriver i Le fascisme om ”grindsamhällena”, citerad av Riccardo Mazzeos i hans och Zygmunt Baumans bok På konsumtionsindustrins soptipp:

”I en globaliserad värld där alla gränser påstås ha försvunnit finns det vissa klasser av människor som kan bo, arbeta och resa inom särskilda skyddade områden, utan att någonsin behöva konfronteras med världens övriga befolkning, i synnerhet inte med dem som har det allra sämst ställt (…) Att de förskansar sig är säkerligen ett försök att övervinna sin fruktan för andra människor, men resultatet blir raka motsatsen. Långt ifrån att ge ett säkert skydd konsoliderar barriärerna olikheter, uppmuntrar till självupptagenhet och skapar ännu större fruktan – murarna ger en känsla av att fienden, farlig och namnlös, finns överallt och att alla försvarsmetoder är legitima.”

Det är ett bestickande resonemang men svårt att framföra som ett argument till de människor som likt mitt barndomskvarters invånare nu de facto känner sig tryggare.

Nya Triangeltorget, vid den underjordiska tågstationen till Köpenhamn. Foto: Astrid Nydahl

Här frestas man att klippa sig billigt. Jag nöjde mig med att blänga från andra sidan gatan. Foto: Astrid Nydahl

Här uppe i enrummaren på vinden hade pappa sin ateljé på Södra Förstadsgatan. Foto: Astrid Nydahl

Kvarteret Korpen. Då: Bo Widerberg-förknippat. Nu. Burger King utan historia. Foto: Astrid Nydahl

En av töserna i Malmö, på modernt vis. Foto: Astrid Nydahl

Möllan städas efter avslutad torghandel. Foto: Astrid Nydahl

Där barn jag lekt. Vägen förbi Mobila, ner till Folkhems-Per Albin Hanssons födelsehem heter förstås just det. Till det gamla, envånings gathuset tog pappa oss för att berätta om folkhemmet och den generationen sossar.  Foto: Astrid Nydahl