Skredet - när började det, och hur?

Foto: Astrid Nydahl

Sommaren är vår bästa tid. Också tiden då vi kanske tydligare än annars visar vem vi är. Män är klädda som pojkar. Kvinnor är klädda som flickor. De som försöker vara "unika" tatuerar sina kroppar blågröna, de som tar ytterligare ett steg har skruvar i naveln, tungan, öronen...

Ska jag göra en lista på plaggen? Jag nöjer mig med sportkepsen, kortbyxorna, gympaskorna. Jag nöjer mig med bilden som följde med oss hem från Malmö, som ett spöke, som en "trash" bortom allt man trodde var möjligt. Man behöver inte läsa Pasolini eller Bauman för att se hur idealen ser ut - eller varför de gör det.

Se dig inte om i vrede. Se dig om, se att du är unik om du avstår. Istället för vreden mobiliserar jag äcklet, vantrivseln och distanseringen. Jag lever i en parallell värld. 

Jag avstår och låser med dubbla lås. Och där, bakom dörren, vrider jag mig som masken på kroken för att frigöra mig från äcklet, för att överleva i en tid då själva livet ser ut som ett groteskt skämt i den konsumistiska era som sätter prislappar och varumärken också på det som borde vara det djupast mänskliga.