Litteratur - glädje eller lycka?

Foto: Astrid Nydahl

Jag sa att jag blev lycklig när en väntad bok nu anlände. Och så tänkte jag en gång till: kan man verkligen bli lycklig av litteratur? Det låter banalt, men jag tror att de böcker man väntat på och sett fram emot att få läsa fyller en med den sortens stora glädje. Särskilt när det är en bok som är resultatet av stort allvar och som belyser något av livets verkliga mening (och meningslöshet).

Boken heter Den sista tillflykten och är en dagboksroman av Imre Kertész (översatt av Ervin Rosenberg, utgiven av Weylers förlag). Den utkommer i september någon gång, jag har just börjat läsa den. Och när jag kommit till sidan 28 och gjort en rad understrykningar måste jag göra ett avbrott och skriva.

Som ofta resonerar Kertész om det judiska och det ungerska. Han säger att han inte är en ungersk författare - föranlett av det faktum att han ofta utesluts från förteckningar av modern ungersk litteratur - utan hör "till den östeuropeiska judiska litteraturen, den som blomstrade i dubbelmonarkin och sedan i dess arvtagarländer, och skrevs i första hand på tyska". Han beklagar inte att hans eget skrivna språk är ett annat än tyskan, eftersom också det är "bara en tillfällig fristad, ett temporärt gömställe för hemlösa", ett resonemang som avrundas med detta mycket typiskt Kertész-ska: "Det är bra att tillhöra dem som inte hör hemma någonstans".

Foto: Astrid Nydahl

Erfarenheten av de två stora despotiska och totalitära system i 1900-talets Europa, först det nazistiska och sedan det kommunistiska, har lett honom till en ovanlig klarsyn när det gäller den parlamentariska demokratin. Han gör sig inga illusioner:

"Det som görs under benämningen demokrati har inte mycket gemensamt med res publica: jag skulle snarare kalla det marknadsdemokrati. Med viss självdisciplin är det en synnerligen behaglig existensform, men den kommer snart att vara över därför att den går fräckt mot mer och mer centralisering, och då kommer både självdisciplinen och behagligheten att ta slut. Är det inte en diskret fascism som väntar oss, med en myckenhet av biologisk utstoffering, totalt avskaffande av friheten, mitt i ett relativt materiellt välstånd?"

Det är trösterikt för mig att läsa. Det påminner ganska mycket om de slutsatser jag själv dragit, vilka i sin tur är främsta orsaken till att jag inte röstar i valen.

Jag fortsätter läsningen och återkommer förstås med en recension. Av erfarenhet vet jag att varje bok av Imre Kertész följer mig mycket länge. För omläsning och reflektion. Det är en typ av litteratur man aldrig blir färdig med.