De två mord som
utfördes på IKEA har i allra högsta grad påverkat det svenska samhället. Jag är
inte ensam om att säga att morden gick rakt in i våra hjärtan, tankar och ökade vår oro. Det
som hände tedde sig först så orimligt att det kunde ha skett i en drömd eller
påhittad värld. Men så är Sverige också en nation som i hög grad och under
mycket lång tid förlitat sig på sagor, drömmar och orealistiska och
ogenomförbara projekt. Under tisdagskvällen hade BBC ett program som
diskuterade europeiskt flyktingmottagande, och i klara siffror framstod där
Sverige som extremt. Men det jag ville visa här är en ledare ur danska
morgontidningen Jyllandsposten. Där kommenterar man IKEA-mordens efterbörd:
Samme dag, som en 36-årig asylsøger fra Eritrea forleden myrdede to tilfældige svenskere i Ikea i Västerås med en kniv fra butikkens køkkenafdeling, blev det i ramme alvor diskuteret i Sveriges Radio P1, om ikke beige plastre er ”diskriminerende” og ”racistiske” mod nysvenskere med mørkere hud. Og da morderens etnicitet samtidig blev kendt på de sociale medier, rykkede svensk politi ud med bekræftelsen af, at den mistænkte var fra Eritrea – for at forhindre ”onde kræfter” i at spekulere i ulykken. Bortset fra, at det ikke var en ulykke, men et mord på en mor og hendes voksne søn. Ikea-butikken kvitterede med et skilt ved indgangen, hvorpå der stod: »Lukket på grund af teknisk fejl.«
Nog har vi pratat
om det här hemma: dubbelmordet som karaktäriseras av IKEA-butiken med en lögn
kallad "tekniskt fel" och som så att säga åtgärdas med att butiken
slutar sälja knivar! Den typen av agerande visar på en omfattande och djupgående social okunskap och en tro på att häxkonster är viktigare än konkreta handlingar vars innebörd möjligen kan utgöra ett skydd mot sådana mord i framtiden. IKEA-strategin är lika "svensk" som Billy-hyllan.
Den så kallade
"plåsterdebatten" tänker jag inte ens diskutera. Så infantil trodde
inte ens jag att den svenska offentligheten kunde bli. Efter IKEA-morden måste
vi alla förstå att det inte finns någon bortre gräns, varken för de övergrepp
som sker mot oss eller för de fantastiska förklaringar som presenteras i
massmedia. Sista ordet till Jyllandsposten:
Det kan være svært at se, hvem der egentlig er de gode og onde i nutidens Sverige. Årtiers socialdemokratisme og kulturliberalisme har opbygget et moralsk imperium, som er i færd med at kollapse, og nye stemmer udfordrer status quo, selv i dele af den etablerede presse. Det er nyt: at centrum ikke længere holder, at landet bliver stadig mere delt, opdelt, kløvet i blokke. Svenskernes sikkerhed afhænger i høj grad af, om de kan løse problemerne politisk. Hvis ikke, bliver løsningerne anti-politiske, dvs. voldelige og blodige. Når magten ikke længere kan legitimere sig, står samfund altid i fare for at ende i vold.
Vi
är där redan. Våldet sköljer över oss dagligen.
Om brottslingars etnicitet är oviktig enligt svenska media så undrar jag varför det är så viktigt att tala om vilket kön samma brottsling har.
SvaraRaderaSom äldre man är jag lite trött på att buntas ihop med allsköns mördare och andra vettvillingar men jag är ju en privilegierad vit heterosexuell man med en pension som åtminstone räcker till bröd så lite får jag väl tåla.