 |
| Sylvia Plath (1932-1963) |
När jag satte mig och bläddrade i den kom jag till sista sidan, där biblioteksbladen fanns. Och jag såg hur romanen sorterats på sjukhusbiblioteket. På avdelningen för medicinsk litteratur, under rubriken "Psykisk ohälsa".
Ja, en sådan erfarenhet säger mer än tusen föreläsningar om svenskt biblioteksväsende. Så stolta vi varit över det. Jag har skrivit många hyllningstexter till de bibliotekarier som fångade upp mig tidigt i barndomen och ledde mig till den bildning och litteratur jag behövde.
Men hur reagerar jag på att man placerat Plaths roman bland facklitteraturen om psykisk ohälsa? Jag reagerar mest med häpnad, men måste också konstatera att den bibliotekarie som gjort klassificeringen och ställt ut boken tycks sakna elementär kunskap om samtida skönlitteratur. Kan jag göra någonting åt det? Inte ett dugg. Men jag kan läsa boken. Det ska jag göra nu.
3 kommentarer:
Thomas, nästan skrämmande. Igår letade jag efter just den boken. Jag köpte den i ett antikvariat för något år sedan. Och så tar du upp den nu. Jaja, vi läser den gemensamt. :)
Sov gott.
Det er imponerende. Selv folk, der ikke har læst hende (som jeg), ved at det er digte og skønlitteratur. Sprøgsmålet er: Er de uvidende, eller ønsker de at være pædagogiske?
Håkan, sådana tillfälligheter är på sätt och vis kusliga, men jag tycker att de inträffar rätt så ofta.
Steen, jag tror de vill vara pedagogiska, de söta och rara människorna!
Skicka en kommentar