Skrivandet som passion, flit och nödvändighet

Här handlar det om passion och flit. Två män fiskar utanför Landökusten. Foto: Astrid Nydahl

"Mitt skrivrike är gränslandet mellan vild passion och seg flit." (Bodil Zalesky i bloggen söndagen 15 mars)

Det finns inget svårare. Det finns inget självklarare. Och därför heller inget lättare än att skriva. Denna helg har jag ägnat åt min Malmöbok som sakta växer fram under de knappande fingrarna. Det finns så mycket i det arbetet som är självklart. Och sedan finns allt det som kanske inte ens kan överlämnas till andra människor, därför att det är för intimt, laddat, pinsamt eller skuldbelagt.

Bodil Zalesky läser jag förstås varje dag. Och just under söndagen skrev hon de ord jag citerar inledningsvis. Jag tror att det går att identifiera sig starkt med orden eftersom de beskriver en paradox som är nästan omöjlig att leva med. Det hon kallar seg flit är det dagliga skrivandet, pillandet och petandet i texter, en strävan efter att en dag kunna sätta punkt och säga att nu får det gå till trycket. Den vilda passionen är nära besläktad med fliten eftersom den utgör drivkraften, själva bränslet till den raketmotor som ska föra den skrivande ut till platsen och tillståndet där bara orden finns - talade och nedskrivna. Tystnaden, sättet att se åt ett annat håll, förtigandet och likgiltigheten är denna passions motsatser.