Snöljus, dödsskugga, mardrömmar

Snösöndag, februari 2012. Foto: Astrid Nydahl

"Med en nedfallen gren skriver jag ändå ett meddelande på gölens is, som inom kort ska svartna och försvinna, medan jag mumlar för mig själv: misstro det uppenbara i de bedrägliga förenklingarna. I mörkret far jag därifrån. Världen upplyst av ett snöfall." ( Ur Sång om snöfallet över Örkullegölen av Anders Johansson).

Natten till måndagen blev den värsta sedan 10 oktober. Nu har verkligen mardrömmarna landat och rett sig ett bo i själen. Låter det som flummigt? Det är det inte, men det är ett fenomen som är ytterst svårt att sätta ord på. När medicinerna inte längre har avsedd effekt, när det är lika långt till friden som till Tibet, då vet man att något nytt, okänt och mycket hotfullt, börjat. Om världen blir upplyst av ett snöfall - som Anders Johansson skriver - kanske något annat kunde skönjas. Men den gör inte det. Det är bara mörker att vistas i denna förlängda höst i dödens skugga.

Hur tar man sig upp ur mardrömmarna? Jag har inga svar ännu. De kommer kanske.