.jpg) |
| Foto: Astrid Nydahl |
Idag vill jag bara lägga ut en pausbild. Den är tagen den 27 december, då jag fick tillfälle att fira jul tillsammans med min näst äldsta dotter och hennes tre flickor. Det var en sådan dag då jag kände det stora lugnet. Lilla Lykke, längst till höger, kunde förstås inte slita sig från sin nya apparat (i-pad, heter det så?) men ville att jag och hennes två systrar Vera och Alma (längst till vänster) skulle vara med. Det var vi.
När jag nu några veckor senare tittar på bilden minns jag just lugnet. Det kan man också kalla för tryggheten. Och ändå är den så bedräglig. Vi vet aldrig när den slits sönder av yttre faktorer. När jag ser de fanatiska mördarna tänker jag just på barnbarnen, också de sex andra, och vilken framtid de ska gå till mötes. Det ser allt annat än hoppfullt ut.
Återkommer alltså om detta.
Jag gör samma bedömning som du om att vi går mot orostider. Men bilden jag ser är tre flickor som älskar sin morfar. Och det ögonblicket står inskrivet i evigheten.
SvaraRaderaVad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evigheten till.
Gå fram, du mänsklighet! var glad, var tröst,
ty du bär evigheten i ditt bröst.
Vilken fin bild. Tre eller rättare sagt fyra par nyfikna ögon som delar en stund av trygghet och värme.
SvaraRaderaJag läser alltid dina texter som ett viktigt komplement till medierna rapporteringar om skeendet i världen.
SvaraRaderaMen nu vill jag tacka dig för denna underbara bild, som för en stund fick mig att glömma sorg och terror, och känna ett inre lugn.