Patrick Modiano i ett ymnighetshorn

Det varje år så glädjande med Nobelpriset i litteratur är att möjligheterna till fler översättningar är givna. Så också i år. Elisabet Grates Bokförlag hade redan gett ut tre titlar när beskedet om priset till Patrick Modiano kom. Nu har såväl Bonniers som Norstedts förlag tryckt nyutgåvor av några av hans böcker. På Bonniers kom den lilla, mycket täta och intensiva Bröllopsresa (i översättning av Katja Waldén) som tar oss tillbaka till ockupationsårens Frankrike och Milano, skumma hotellrum, tvivelaktiga bekantskaper och de ständiga frågorna om vem som är vem och varför några söker och andra eftersöks. Norstedts bidrar med två vackra volymer, vars omslag redan de skvallrar om vad som väntar: De yttre boulevarderna och De dunkla butikernas gata (båda i översättning av Anne-Marie Edéus). Den senare är kriminallitteratur av bästa sort, här flyttas skeendet och karaktärerna fram i rappa

dialoger som ibland fyller hela eller halva kapitel. Det är ett stilmässigt drag jag inte sett hos Modiano tidigare, men när jag läser det här förstår jag bättre varför man förknippar honom med kriminalgåtan. Och ändå inte. Detta är ju i första hand en gåtfull berättelse där minnesförlusten spelar en central roll. Men bortom privatdetektiven Guy Rolands sökande ser vi samma typ av gåta som i Dora Bruder eller Bröllopsresa. I De yttre boulevarderna återvänder Modiano till krigstidens karaktärer och skriver sig ner i de eviga frågorna om medlöperi, motstånd och likgiltighet. Mänskliga möten bär på oklara  betydelser och människors avsikter är högst dunkla. Dessa tre böcker är som gjorda för de långa mörka vinterkvällarna. Hos Modiano får man, inte minst här, det gåtfulla berättandet som också spricker upp i klarheter och tydliga bilder av vad krig och ockupation gör med människor och hur vi i bästa fall kan förhålla oss till de tillkortakommanden som är självklara i de situationerna. Om inte redan, så är de väl bästa tänkbara julklappar!