Tobbe mellan epilepsiplåga och gemenskap

Tobias med Skrållan 2008. Foto: A. Nydahl

2008 hade vi varit i Lund och hämtat hem Tobias från hans andra stora hjärnoperation på neurokirurgen. Allt stod och vägde. Den första operationen hade misslyckats då den inte gav minsta lindring. Det som nu skett var att man opererat bort den sista halvan av höger Hippocampus. 

Det var förödande för hans minne. Efter anfallen blev han som ett blankt ark. Sakta, sakta kunde han återvända till det rutinmässiga. På bilden har vi just lämnat honom i hans hem och det första han gör är förstås att hälsa på sin älskade katt Skrållan (som dessvärre senare blev överkörd av en bil och med största pietet begravd i Tobias trädgård).

Också denna andra operation misslyckades. Epilepsin ”hoppade” över till vänstra sidan. Anfallen blev svårare och allt frekventare. 

En sista operation gjordes med ett slags apparat som inopererad i bröstet förbands med hjärnan och var tänkt att ”förvarna” om anfall och därmed stoppa dem. Det fungerade förstås inte det heller.

Under alla dessa år av svår sjukdom skötte Tobias sitt jobb med största flit och engagemang. Han blev känd i byn för sin hjälpsamhet och generositet. Men när anfallen kom fick man skjutsa hem honom. Sjukskrivningar var det värsta han visste, de var lika föraktade som semestrarna. Tobbe ville arbeta varje dag.

Tobias 24-årsdag firades i hans trädgård 2010. Foto: A. Nydahl

 Den andra bilden är tagen i hans trädgård för fyra år sedan, på hans 24-årsdag. I kretsen av syskon och syskonbarn festade och skrattade han. Men det var den sista han ville fira. De kommande fyra åren undanbad han sig uppvaktning. På bilden ser man också det förfärliga ärr som bildades på hans huvud efter operationerna.