Kom att tänka på den här Londonbilden idag när jag läste vad som pågår down under:
"800 police officers have searched homes
in Sydney and Brisbane this morning in the largest terror raids in
Australian history. Sources in Canberra have told that a terrorist cell
was close to launching an attack on Australian soil that could have
included beheadings or mass shootings. The alleged intention was to film the act and then post it to social media, with the victim’s body draped in an Islamic State flag. Police executed search warrants on 12 properties in Sydney. Prime Minister Tony Abbott told the media on Thursday a senior Australian member of ISIS was providing “networks of support back in Australia to conduct demonstration killings here in this country”.
“So this is not just suspicion, this is intent and that’s why the
police and security agencies decided to act in the way they have,” he
said.‘Beheading or mass shooting’ was planned on Australian soil, Terror
cell ‘planned to behead a random member of the public on a Sydney
street’: 800 police detain 15 suspects in Sydney and Brisbane.
Vad är det för fel på de här människorna? Och vad är det för fel på oss som inte tycks ta deras krigsförklaringar på allvar? Jag har ju i rätt många år nu - sedan Selly Oak-tiden i Birmingham 1998 - föstått att islamismen inte är något som går att diskutera. Och jag kan inte för mitt liv begripa att de som lyfter fram och avslöjar islamismens innersta avsikter alltjämt får rasiststämpeln i pannan. Kan detta bidra till klarhet? Det borde det göra. Och i den ingår insikten att friheten verkligen är det värsta de vet.
3 kommentarer:
Ja man undrar verkligen.
Emellertid är islamisterna på något sätt så erbarmligt onda och klumpiga i sin obskurantiska verksamhet att det blir nästan komiskt.
Sedan fastnar förstår skrattet i halsen på den dekapiterade.
Kopterna är nog inte heller roade.
HUBERT
Trots att muslimska demonstrationer mot ISIS förekommit, t ex i Norge, så är ändå tystnaden betydligt större än när Profeten kränkts av JP eller Rushdie.
Fråga: varför har jag missat rapporter om svenska muslimer som protesterar på Sergels Torg eller i andra publika utrymmen mot ISIS?
För att massmedierna inte rapporterat om det eller för att det inte förekommit några sådana manifestationer?
Hur skapas intrycket om muslimsk tystnad? Här en isande rapport ur SvD:
"På ett seminarium om islamofobi jämförde Mehmet Kaplan, gruppledare för Miljöpartiet i riksdagen, svenska jihadister som strider i Syrien med svenska frivilliga som stred i finska vinterkriget 1939-1940 mot Sovjetunionen. Ja, du läste rätt. När finska Hufvudstadsbladet ringde Mehmet Kaplan erkände han förvisso att uttalandet var missriktat och fel – han tycker att 'det är fel att åka ner till en krigshärd'. Alla har rätt att pudla såklart, och jag för min del tvivlar inte på att Kaplan är ärlig. Men i samma panel på seminariet stod Rashid Musa, som jobbar på Ibn Rushd Studieförbund och är ordförande för Sveriges unga muslimer (SUM), och höll med Kaplan om hans ursprungliga uttalande. Musa menar att de som åker till Syrien inte är extremister på något sätt, utan att de bara åker dit för att hjälpa till. Enligt Musa verkar alltså jämförelsen med vinterkriget vara fullt rimlig."
Syrien är vår tids spanska inbördeskrig
Vore intressant att veta vad Musa anser om de planerade attackerna på civila i Norge och Australien?
Skicka en kommentar