Mellan "pressen" och det livsavgörande skrivandet

Mario Vargas Llosas Nobelföreläsning finns det alltid skäl att återkomma till. Jag gör det idag därför att pressens skuggfigurer kråmar sig när ägarna slår samman, avskedar, och påstår att de "förbättrar". Hade det inte varit ett sådant elände kunde man bara ha skrattat åt det. Fast skrattar gör jag ju ändå, eftersom stora Lögnfabriken visar tydliga tecken på problem (drastiska upplagenedgångar, minskad annonsering och allt mindre trovärdighet) och kanske rentav en framtida sotdöd. Kvar blir bara de allra mest lojala, de som kan köpas för både pengar och smicker. Därför dessa ord idag igen om det som alltid överlever, den litterära texten, berättelsen:

"Fast det kostar mig mycket slit och kräver svett och tårar, och fastän jag som alla författare ibland känner förlamningen hota och fantasin förtorka, har ingenting skänkt mig en sådan glädje i livet som att tillbringa månader och år med att konstruera en berättelse, alltifrån dess ovissa ursprung i en bild som minnet har lagrat av någon upplevelse, som har blivit till en oro, en entusiasm, en fantasi och sedan vuxit till ett projekt och ett beslut att försöka förvandla denna dimmiga spökvärld till en berättelse.

”Att skriva är ett sätt att leva,” sade Flaubert. Ja, mycket riktigt, ett sätt att leva med illusioner och glädje och en gnistrande eld i sitt huvud, kämpa med de bångstyriga orden tills man har tämjt dem, utforska den stora vida världen likt en upptäcktsresande på jakt efter något spännande byte som kan ge näring åt den gryende fiktionen och mätta den glupska aptiten hos en berättelse som växer och vill sluka alla berättelser. Att få känna svindeln inför en roman som är på väg att födas, när den tar form och tycks börja leva sitt eget liv med personer som rör sig, handlar, tänker, känner och kräver respekt och omtanke, som man inte längre efter behag kan förmå att handla på ett visst sätt eller beröva deras fria vilja utan att döda dem, utan att berättelsen mister sin förmåga att övertyga, det är en erfarenhet som fortfarande förhäxar mig precis som första gången, lika fullkomlig och svindlande som att älska sin kvinna i dagar, veckor och månader, oupphörligt."

Översättning: Peter Landelius. Bild: T.N.