lördag 31 maj 2014

Ideologier och tankesystem

Backsippa, Landön 30 maj 2014. Foto: Astrid Nydahl



De förgängliga ideologierna, vindpustarna in i och ut ur det mänskliga, förgängligheten som tanke- och idésystem, bortom det vardagliga: en struktur som andlig krycka, ett system av ord och siffror att lägga sig ner i för den goda sömnens skull. Efter varje krig, när dammet lagt sig, de döda begravts och det raserade förs bort och återanvänds: tanken att det ingenting förde med sig, annat än en ännu djupare klyfta mellan två sådana förgängliga tankesystem. En människas liv är i sig en vindpust. När tonåren är över och vuxenlivet tar vid växer den individuella insikten om denna förgängliga och fåfänga livsyttring: människan, från födelse till död; högtidlig, pretentiös, egoistisk, trosviss - men sällan erkänner hon hur kort irrblosset är, hur försvinnande liten hon själv är i den rymd som ibland släpper ifrån sig en ljusblå meteor som skrämmer både barn och vuxna. Behöver vi ideologier och tankesystem? Är det vårt enda sätt att våga fortsätta leva? Metoden är tveksam, resultatet förfärande.

Jag kommer att tänka på Adam Zagajewski som i Solidaritet och ensamhet skrev att ”det är lätt att se skillnad på en konstnär och en fostrare: den förre talar alltid i eget namn, den senare känner att han bakom sig har en generation, ett folk, en samhällsklass, mänskligheten eller någon poetisk gruppering”.


3 kommentarer:

Steen sa...

"Behöver vi ideologier och tankesystem? Är det vårt enda sätt att våga fortsätta leva?"

Jeg tænkte på det forleden med anledning af diskussionen her

http://nydahlsoccident.blogspot.dk/2014/05/hojt-tonlage-och-stark-kritik.html

Er ideologi en åndelig rollator? Hvorfor behøver så mange dem, og nogle ikke? Det er meget naturligt, at unge mennesker behøver en, men ældre skulle vel kunne klare sig uden?

mvh Steen

elina sa...

Förr religion, nu politiska väckelsemöten eller rockkonserter.

Behöver vi något som håller oss ihop? Tro? Ism? Idol? Tänkte på det när jag såg någon minut av Fi valvaka, som en rockkonsert med hysteriska tjejer.

Anonym sa...

Åndelig rollator är en spännande metafor men undrar om inte ideologi mer är som en blindkäpp i okänd terräng.
Och att vi bakom, som håller i tingesten är blinda.
Det hjälper ju då om vi först erkänner att vi icke vet vart vi är på väg och därför blir försiktiga med experimenterandet.
Således har jag svårt för vänstern och miljömupparna och multikulti-dårarna som är så trosvissa.
Ser ni inte vart ni är på väg att leda oss? Nej, det kan inte människan.
HUBERT