'Man är bra på att beskriva det man hatar' - om Österrike och Schweiz efter folkomröstningen

"(Thomas) Bernhards författarskap kan te sig som ett tydligt exempel på den maniska vändning psykoanalysen studerat - övergången från melankoli till mani innebär att den inre tomheten projiceras utåt som hat. I Bernhards fall riktas det maniska hatet mot fosterlandet Österrike, 'Man är bra på att beskriva det man hatar', skriver Bernhard. Själv tröttnar han aldrig på att smäda sitt hemland. Detta hat är själva drivkraften bakom hans skrivande."

Max Frisch(1911-1991)

Dessa ord, hämtade ur Daniel Birnbaums och Anders Olssons Den andra födan - en essä om melankoli och kannibalism kom för mig idag sedan jag läst en hel del texter om folkomröstningen i Schweiz, där drygt 50% av väljarna sade nej till fortsatt invandring. Varför tänkte jag att dessa rader och folkomröstningen hör ihop? Jag gjorde det utifrån Bernhards och andra österrikiska författares konsekventa angrepp på och hat mot makteliten och frågar mig: finns det en sådan intellektuell krets i Schweiz? Max Frisch skulle väl hört till samma krets som Bernhard och Jelinek - men skulle man i hans fall kunnat tala om hat?

Sådana som Robert Walser och Friedrich Dürrenmatt kanske man hellre skulle ha kategoriserat som outsiders, inte som maktkritiker i första hand. Och de - samtida - författare som finns representerade i antologin Sensommarmöten. Schweiz berättar känner jag inte ens till. Så frågan får hänga i luften: skulle en maktkritisk grupp intellektuella ha skällt med de goda eller skulle de ha anslutit sig till en kritik av rådande omständigheter? Det kan vi förstås inte veta, särskilt inte jag som inte ens kan läsa tyska ordentligt och som därför saknar konkreta kunskaper om eventuella sådana opinionsyttringar.

Nå, funderingarna leder mig till något jag redan var medveten om: mina kunskaper om den lilla rikemansstaten är ytterst ringa. Jag vet att en fjärdedel av invånarna är "utlänningar" (vad betyder det - är de franska och tyska bankirer med tillhörande affärsjurister som ska skydda deras rikedomar, eller är de nordafrikanska gatsopare?).

Min personliga erfarenhet av landet inskränker sig till ett dygn i Zürich, på väg hem från Libyen missade jag ett plan, sov över med min albanske vän och fick tillfälle att stifta bekantskap med några av de kosovo-albaner som senare skulle bilda UCK. Men det har ju ingenting med gårdagens folkomröstning att göra, annat än att också den handlade om vilka människor som bebor ett visst europeiskt territorium (och i de albaners fall jag talar om ledde det till att man tog till vapen i kampen mot den serbiska övermakten).