tisdag 18 februari 2014

Kiev och civilisationernas sammandrabbning

Inte behöver man ha läst Samuel Huntingtons bok om civilisationernas sammandrabbning, men det kan kanske underlätta för förståelsen av vad som sker i Kiev nu. De som idag dödas eller blir svårt skadade blir det inte i första hand för att det finns en konflikt mellan ukrainska medborgare och president Viktor Janukovytj. Jag tror det är viktigt att man nu höjer blicken en aning och ser det blodiga skeendet i en större kontext: här slåss i själva verket det nya Ryssland under Putin med EU under ekonomisk ledning av Tyskland, Frankrike och Storbritannien.

KyivPost skriver:
"Acting Security Services of Ukraine head Oleksandr Yakymenko and acting Interior Minister Vitaliy Zakharchenko issued a public warning at 4 p.m. to protesters to clear the streets within two hours: “If by 6 p.m. the lawlessness doesn't cease, we shall be forced to used all legal means to bring order.”
By mid-afternoon, thousands of police officers had encircled the government district that includes the Presidential Administration complex, parliament and the Cabinet of Ministers. They chased protesters down to Independence Square, from Institutska and Hrushevskhoho streets near parliament, banging on their protective metal shields and encouraging each other."
Det lär bli mycket blodiga dagar nu. Frågan är om Angela Merkel och hennes allierade förstår allvaret, och om de i så fall är redo att utkämpa denna strid mot Ryssland och Putins allierade. Jag tvivlar. Om de gör det lär vi antingen få se en snabbt eskalerande konflikt eller en där EU lägger sig platt. Stora ord biter inte på Putin-väldet. Det finns inga mellanvägar. Det som Carl Bildt skriver ter sig alltmer som en önskedröm:
"Högst bekymmersamma nyheter från Kiev. Alla måste undvika alla typer av våld. Bara dialog och demokrati kan leda till en lösning. Alla i Ukraina har ett ansvar att säkra en fredlig lösning efter de tragiska dödsfallen i dag."
Redan i december skrev bloggaren Oskorei en intressant artikel om Ukraina-krisen som pekar på några faktorer - visserligen via en rysk nyhetskanal, men kanske just därför så belysande - som aldrig ens omnämns i svensk press:
"Sammantaget kan man alltså konstatera att situationen är betydligt mer komplex än att det ukrainska folket spontant rest sig för att få bli en del av det demokratiska Europa. Man kan också fråga sig hur de legitima intressena hos de olika grupper som här står mot varandra ska kunna förenas, här är snarare regionalism och federalism än ren etnonationalism lösningen. En principiellt viktig fråga rör också hur man som systemkritiker i Västeuropa ska se på det faktum att nationalister i många östeuropeiska länder ofta betraktar Ryssland som det historiska hotet mot sina respektive folk."
Även om jag inte alltid delar syn på frågor om etnicitet i sammanhanget, så är det ju en självklar sak att etniska ryssar i Ukraina vill något helt annat än resten av befolkningen. Också det kan man reflektera över utifrån Huntingtons tes.

Bilden från KyivPost: "A priest gives last rites to three demonstrators shot to death today by police. Their bodies were taken to the House of Officers on Hrushevskoho Street."

2 kommentarer:

  1. Det är verkligen synd att Huntington - av naturliga skäl - inte kan skriva del 2. Men världen gör det varje dag nu mera.

    SvaraRadera
  2. Möjligen har svensk media större insikter i Huntington och geopolitiken än vad man kan tro. Ett argument för detta är hur man (nästan helt) ignorerar det ukrainska partiet Svoboda (http://sv.wikipedia.org/wiki/Svoboda) och dess roll i det som händer i Ukraina.

    Trovärdiga personer har beskrivit Svoboda som ett broderparti till Gyllene gryning i Grekland. Det borde betyda att den sida Svoboda stödjer automatiskt skulle beskrivas som den dåliga sidan i svensk press men så har inte skett.

    Att till oss vänligt sinnade krafter beskrivs positivt, utan avseende till deras åsikter i övrigt, kan väl vara en sorts realpolitik?

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.