Måndagens smakprov ur nya boken

En av villfarelserna som inympades i mitt unga liv runt 1970 var den om historiens lagbundenhet. Karl Marx må alltjämt vara intressant, men en del av hans teorier, som sedan vulgariserades och banaliserades av Lenin, höll inte för en kritisk granskning. Historien är knappast lagbunden. Den präglas snarare av ett slags kaos där oförutsedda skeenden växer fram och söker sig nya vägar. Dessa kan lika gärna leda bakåt som framåt. Vi ser inte ens alla de krafter som är i rörelse, eftersom vissa föredrar att dra i trådarna bakom kulisserna. Vilken väg en revolution går kan man inte säga förrän efteråt. Vilken väg ett folkligt uppror leder in på är helt beroende av hur maktens mekanismer ser ut. I Kina kunde ett mäktigt kommunistparti beordra eld för att utsläcka de protester som världen lärde känna genom bilderna från Tiananmen-torget 1989.

Kinas elit hade inte minsta tanke på frihet för folket. Tvärtom, den kommande hårda ekonomiska politiken i kombination med repression skulle leda landet in i en ny era av superkapitalism, låga löner och järnhård social disciplin. En marknadsekonomi i kombination med ett totalitärt styre har säkrat Kinas plats i världen.

När iranierna genomförde sin revolution 1979 kunde det se ut som om friheten hade kommit. Varje sådan tanke dränktes av mullornas tyranniska och religiösa maktutövning. Alla de socialister och kommunister som lierat sig med Khomeini hamnade antingen i tortyrkammaren eller i galgen. De hade bara fungerat som brickor i ett maktspel. Jag minns hur våra iranska grannar i Malmö firade en hel natt efter att de frågat oss om det var ok. Vi skålade med dem och önskade dem lycka till. Någon vecka senare återvände de till Iran och vi tänkte ofta på vilka öden de gått till mötes.

 ***

Detta lilla fragment ingår i min nya bok Solitär i nyspråkets tid. Är du intresserad av boken, sänd ett mail till thomas.nydahl@gmail.com