Ännu en gång hälsade döden på

Ängeln Gabriel

För en månad sedan föddes en liten pojke i släkten, den här gången på A:s sida. Han mådde inte bra och opererades ganska omedelbart efter förlossningen. Vi var nere i Lund och hälsade på honom när han var en dryg vecka gammal, då han flyttats från intensiven till barnkirurgen. Då såg det hoppfullt ut.

Operationen hade lyckats och föräldrarna, de unga två, kände att det kanske hade vänt. Vi åkte hem på gott humör, tacksamma över att ha fått vara med och se en nyfödd liten människa. Han var vacker där han låg och kikade med stora mörka ögon. Undrande, frågande blickade han på omgivningen.

Bara några dagar senare kom dråpslaget. Vid en ny operation hade man sett att hela tarmsystemet upphört att fungera. Han skulle inte överleva. Dryga två veckor tog det. Ingen näring fick han, bara morfin och vätska. Igår kväll somnade han in. Han hade redan döpts till Gabriel. Jag tror inte det var en tillfällighet att de valde det namnet.

Gabriel (גַּבְרִיאֵל, hebreiska Gavri'el, tiberiansk hebreiska Gaḇrîʼēl, latin Gabrielus, grekiska Γαβριήλ, Gabriēl, arabiska جبريل Jibrīl eller جبرائيل Jibrail, arameiska Gabri-el, bokstavligen "Herre, av Gud", egentligen en Herre, som är "av Gud") anses inom de abrahamitiska religionerna vara en ärkeängel och tros tjäna som sändebud från Gud.