Svensk postgångsmisär och en berättelse av Jón Kalman Stefánsson.

Åhus strandskog. Foto: A. Nydahl.

I förra veckan frågade jag stadens postterminal om den 30 april var att betrakta som en vanlig vardag. "O jaaa, en helt vanlig jobbedag" svarade man mig.

När jag bunkrat för dagens middag med barn och barnbarn och återvänt hem vittjade jag brevlådan. Jodå, den vanliga tjocka bunten med reklamblad låg där, liksom ett välkommet kuvert med intressanta klipp ur Herald Tribune och ett brev från min vän AMB. Men varken Guardian Weekly eller Times Literary Supplement fanns där. Märkligt sammanträffande, att båda de tidningar jag prenumererar på uteblev samma, "vanliga jobbedag". Ringde förstås posten där jag upplystes om att alla rutiner flöt som vanligt och att någon mer post inte fanns att hämta idag.

Nå, detta är förstås inte ett jätteproblem, men jag menar ändå att det är symptomatiskt för det svenska postväsende som i rasande fart demonteras av den politiska klassen. På samma sätt som postkontoren stängt och numera också de små postdiskarna i varuhus och matbutiker reducerats till ett minimum. Vi får numera åka buss till centrum för postärenden.

Jón Kalman Stefánsson. Foto: Sofia Runarsdotter.

Ska man få en skildring av sådan postnedrustning ska man läsa den underbara romanen Sommarljus av islänningen Jón Kalman Stefánsson. Hans skildring av den sorgliga processen överträffar allt jag läst i genren. Översättningen är gjord av John Swedenmark, och det är förstås Svante Weyler som utger honom.