Jag tar fram bilden igen. Jag promenerar med mamma Ylva på Rasmusgatan, i barnvagnen sitter min bror. Rasmusgatan på Sevedsplan var ett klassiskt arbetarområde i Malmö. Här föddes och växte jag upp. Ett enda negativt minne drar jag fram: vi var trångbodda, min bror och jag delade på en utdragssoffa i köket. Mamma och pappa sov i det enda rum lägenheten hade. Men slagsmål, narkotika, hot, skottlossning? Nej, då får jag be er flytta blicken från 1956 till 2011.
Samma kvarter 2011, ett barrikaderat café.Idag rapporterar Sydsvenskan om vardagsterrorn i området (för vilken gång i ordningen?):
"En brevbärare utrustad med överfallslarm cyklar på Rasmusgatan. Inne i ett vardagsrum står en bokhylla med två gatstenar som kastats in i lägenheten. De boende kallsvettas när de talar med Sydsvenskan."
"Både grannar och de tonårskillar som Sydsvenskan talar med pratar om Rasmusgatan som en slags fristad där våld och knarkförsäljning förekommer helt öppet och kontinuerligt. ”På innergårdarna packar gänget pulverliknande narkotika.” Fasaderna visar spår av skottlossning."
Läs hela artikeln, den säger något väsentligt om tillståndet i Det Nya Riket.
Jag läste artikeln på nätet precis innan jag kollade in här. Otroligt skrämmande! Dels såklart att samhällsfunktioner inte fungerar pga våld, något som uppenbarligen accepteras. Dels de s k "gäng" som tydligen styr området och som frågar ut journalisterna vem de talat med osv! De tar sig den rätten och förväntar sig att bli åtlydda. Det här är ju något mycket värre än bråk och allmän kriminalitet, det är snarare ett direkt maktövertagande av områden. Om det inte stoppas hårt och direkt av statsmakten så är det tyvärr så att statens legitimitet urholkas. Vad som kännetecknar statsmakten är ju (Weber, Hobbes mfl) våldsmonopolet och åtföljande säkerhet för medborgarna. Det mest basala. Kan inte staten garantera det har den förlorat sin legitimitet, och där träder andra aktörer fram som bättre kan sköta uppgiften. Otroligt obehagligt. Varför är inte polisen där och trakasserar "gängen" ordentligt? Och att detta skrivs i den tidning som nyligen kampanjat för att Malmö aldrig varit så "attraktivt" är lite märkligt, men det är väl skillnad på ledarsidor och övrig journalistik. Hursomhelst: det värsta är att det tillåts ske utan häftiga reaktioner från övriga samhället. Motdraget verkar bestå i bortförklaringar och verklighetsförnekelse.
SvaraRaderaNär våra stora toleranta humanister undviker att kalla spaden för spade är det för att inte ge de främlingsfientliga fyr i pannan.
SvaraRaderaDet brinner på rätt bra ändå får jag säga.
Kan våra problem hänga samman med att vi fullständigt monterat ned auktoriteten i samhället?
Varför inte införa riktiga samhällskontrakt med tydliga regeler för uppförande, handel och vandel med klara konsekvenser för de som bryter?
Allt enligt devisen: ju större barn desto bättre förklaringar.
Anonyme Hubert
Allt är bara fint i Malmö, säger Per Svensson.
SvaraRaderaNää Kenneth,
SvaraRaderaPer Svensson är smartare än så.
Han skriver i sin krönika att vi har problem, ja massor med problem MEN(a) att det är det som är grejen!
Sug på den.
Lite importerad dynamik så att säga.
Och dynamit på köpet.
Anonyme Hubert
Jag kokade när jag läste artikeln om trakasserade brevbärare.
SvaraRaderaVad är det som håller på att hända? Som händer?
Rättsamhället har ju totalt retirerat (havererat?). I dagens SDS-artikel lanseras ju medborgarinitiativ som en sorts dellösning. Det är såklart viktigt. Men jag tror inte att det är tillräckligt. Inte i detta läget. Det har passerat den möjligheten.
Det som krävs nu är krafttag av rättssamhälle, ordningsmakt och politiker för att komma tillrätta med brottsligheten och ta tag i den sociala misären.
Polisen punktmarkerade Seved ett tag. Nu är problemen tillbaka. Eller - de försvann aldrig. Och nu har polisen brainstormat och kommit fram till att man ska... patrullera till fots! Ta-da!!!! Lysande! Men är inte det ganska basalt polisarbete?
Hursom. Det är väl bra, men det behövs en nolltolerans och att ta i med hårdhandskarna för att få bort våldsverkarna.
Markus,
SvaraRaderaVarenda ord du skriver i ditt inlägg kunde varit mina. Det är så skrämmande och frustrerande.
"Hursomhelst: det värsta är att det tillåts ske utan häftiga reaktioner från övriga samhället. Motdraget verkar bestå i bortförklaringar och verklighetsförnekelse."
Ja, exakt! Det känns som om man ätit crazypiller och ingen fattar vad man menar. Eller så har alla andra ätit crazypiller...
Du nämner Hobbes - faktum är att jag på sistone börjat intressera mig för hans tankar. Tänka sig att de är så aktuella och applicerbara på Sverige år 2011! Mycket skrämmande. Men som han sa - den enda faran är inte en alltför stark statsmakt, utan *bristen* på statsmakt, dvs. anarkiska stater med samhällsupplösande tendenser är en lika stor fara mot tolerans och frihet som en alltför stark statsmakt.
SR uppmärksammar Malmö:
SvaraRaderahttp://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4733684
markus,
SvaraRaderahåller helt med om det du skriver. Dina ord kunde varit mina. Och är det inte fascinerande att Hobbes återigen blivit så aktuell? Vem hade för tio-femton år sen trott att hans analys till stora delar kunde appliceras på Sverige år 2011?