Propagandamöte för Kaddafi vid Benghazisuniversitet, april 1983. Foto: Thomas Nydahl.
Så har han talat, Mahmoud Jibril, Libyens provisoriske ledare. Ingen behöver tvivla på innehållet i hans ord:
"Vi som är en muslimsk nation måste ta sharialagarna som källa till en grundlag - alla lagar som motsätter sig Islams principer är juridiskt ogiltiga."
Samtidigt som de stridande NATO-ländernas ledare talar om landet som en framtida demokrati får de alltså omedelbara dementier från det nationella övergångsrådet. Ingen tror väl på talet om att demokrati och sharia är förenliga principer. Man talar alltså om "Islams principer". Var finns de? De finns i Koranen och de konkretiseras av sharia-lagarna. Ett samhälle styrt av sharia kan aldrig jämföras med demokrati. Så för libyerna är det förvisso en befrielse från det förflutnas terror, från Kaddafis despotiska stat till - nej, inte frihet i den mening vi ger ordet, utan en via val utstakad väg till den shariastyrda diktaturen. Tunisierna har just genomfört ett sådant val och resultatet lär finnas färdigt imorgon - det kommer att ge oss en fingervisning om islamisternas styrka.
Här en grundkurs om några aspekter i sharia-lagstiftningen.
Ja det var ju bara att vänta. En speciell synpunkt som Jibril hade var att nuvarande lag som begränsar antalet hustrur som en muslim får ha skall upphävas.
SvaraRaderaIslamiska banker fungerar däremot ganska bra: man tar inte ränta utan går in som delägare och får en del av vinsten. Det engagerar finanssektorn i företagen på ett mera aktivt sätt än hos oss.
Men jag undrar hur den unga generationen som till så stor del drivit fram revolutionerna bl.a.med hjälp av modern datateknik kommer att ställa sig till en islamisering av samhället? Kanske finns hoppet om en demokratisk utveckling där.
Det enda vi kan beväpna oss med är tålamod.
SvaraRaderaOch hoppas att muslimska kvinnor inte stängs ute från utbildnings-institutionerna.
Dock borde det sistnämnda vara ett internationellt krav riktat alla muslimska länder, sluta upp med er könsapartheid eller vi tar oljan ifrån er.
Anonyma Hubert
Bengt, det första du skriver är mycket intressant eftersom det så tydligt visar hur inriktningen ser ut. Det var påtagligt att kvinnorna i Libyen var annorlunda än i andra arabländer. De yrkesarbetade, de gjorde militärtjänst (och i den konkreta meningen var det bara de israeliska kvinnorna de kunde jämföra sig med), utbildningsnivån var mycket hög. Jag har svårt att tänka mig att dessa kvinnor, deras döttrar och barnbarn skulle finna sig i att vara utsatta för shariastatens manliga modell. Men det är omöjligt att sia om framtiden. Bara tendenser går att notera nu. Nå, en annan sak som jag inte lyft fram är det faktum att de flesta av de "nya" ledarna faktiskt var högt uppsatta tjänstemän eller politiker, i den mån man kan kalla dem det, i Kaddafis regim. De bär på ett arv som människor känner igen och kanske just därför måste de nu profilera sig som de heligaste av islamister. Redan på 1980-talet sa man att om Kaddafis störtas så blir det just därför att han inte var en utövande muslim och att både imamer och islamister kände sig obekväma med hans politik. Nå, ungefär så, fast ytterst provisoriskt från min sida.
SvaraRadera