"En del västerlänningar (...) har sagt att väst inte har några problem med islam, bara med våldsamma extremister. Den historiska utvecklingen under de senaste fjortonhundra åren säger någonting annat (...) Konflikten under nittonhundratalet mellan den liberala demokratin och marxismen-leninismen är endast ett flyktigt och ytligt historiskt fenomen i jämförelse med den ständiga och djupt konfliktfyllda relationen mellan islam och kristendomen. I vissa perioder har en fredlig samexistens varit förhärskande; oftare har förhållandet kännetecknats av hård rivalitet och mer eller mindre intensiva krig (...) Under århundradenas gång har dessa två religioner stigit och fallit i en serie ödesdigra framryckningar, viloperioder och motanfall."
Så skriver Samuel P. Huntington i Civilisationernas kamp. Man behöver inte vara ett filosofiskt snille för att se att också vår sekulära epok befinner sig i just det skede då islam gör "ödesdigra framryckningar". Någon verklig "viloperiod" kan man inte tala om, och det ska nog till en amerikansk president för att formulera motanfallet - så som Vita huset alltsedan 11 september försökt inbilla oss att krigsinsatserna i Afghanistan och sedan Irak skulle vara det minsta verksamma i hävdandet av liberal demokrati och sekularisering. Tvärtom tycks dessa krig stärka islamisternas front, så att den äter sig allt djupare in i våra liv.Låt oss också komma ihåg att de stridsrop och de plakat som uttryckligen kallar till krig mot det de kallar "kristendomen" egentligen är något helt annat. Vi kan vara hur sekulariserade vi vill, i den andres ögon är vi för alltid kolonisatörer. Eller som en palestinsk journalist sa till mig i Jerusalem 1988: "Innan vi åker till Ramallah borde du raka av dig skägget, du ser ut som en rabbin".
OBS: Bilderna ovan är alla tagna i europeiska städer och ska inte uppfattas som något annat än det de är. Eller som ett av plakaten säger: Islam ska erövra Rom.
6 kommentarer:
Glädjer mig att Du tar upp Samuel Huntingtons Civilisationernas kamp. Jag skulle tro att de flesta journalister som på ett reflexmässigt sätt skäller på boken knappast har läst den. Jag fann den utomordentligt insiktsfull och samtidigt skrämmande för den visar vad som hotar att komma. Särskilt intressant är hans beskrivning av sönderfallet av Jugoslavien och det följande inbördeskriget. Hans visar hur konflikter eskalerar och hur också moderata element tvingas välja sida, med följd att båda sidor i konflikten radikaliseras. Samma sak riskerar att hända i Sverige och har i viss mån redan hänt i Danmark. Kommer det till en väpnad konflikt kommer Din till synes välintegrerade muslimske arbetskamrat att bli Din uttalade fiende.
Jag vill också rekommendera Huntingtons sista bok: Who Are We. Behandlar visserligen amerikanska förhållanden och "hispaniseringen" av det amerikanska samhället, men problemställningarna är de samma som vi konfronteras med i Europa./Arvid Bengtsson
Arvid, delar din uppfattning. Jag var förläggare under balkankrigen och gav ut ett tiotal böcker i ämnet, ingen av dem var så klok som Huntington. Han ger verkligen de riktiga perspektiven på vad som varit och vad som skall komma. Så är det.
Huntington var mannen som framhöll bombkriget i Vietnam som ett föredöme; baserat på sina egna idéer om modernisering menade Huntington att det var bra att bönderna bombas ut ur sina byar så att de kommer till städerna, för där skulle de utvecklas och moderniseras. Noam Chomsky skrev om detta 1969 i American power and the new Mandarines. I mina ögon är han för påverkad av amerikanska medelklassfördomar för att kunna tas som en skarpsinnig tänkare.
Islam är en religion som även är ett politiskt projekt om Det Goda Samhället. Under kalifatets tid ca 650-1200 såg mönstret ut som så att människorna gjorde uppror, installerade en militärregim som tog makten över staten varpå dessa styrde tills människorna gjorde uppror en gång till för att den gamla regimen blivit korrumperad. Det som nu hänt de senaste femtio åren är att man går tillbaka till den här traditionen; först ska man gripa tag i statsmakten och sedan ska man genomföra det goda samhället. Denna regeringsmaktsstrategi skiljer sig inte så mycket från vad ex. socialdemokratin och nationalister tänkte sig och jag tror att man (givet att islamisterna lyckas med sitt mål om statsmakt) kommer att upptäcka precis som sossarna och nationalisterna gjorde att man är begränsad av hur världssystemet fungerar, i förlängningen att man inte kan genomföra något gott samhälle så som världssystemet ser ut. De strukturella skälen tvingar dem emot, vilket i sin tur leder till att människorna i staterna tappar förtroendet för sina regimer.
Karl: Det låter lite riskabelt, för att inte säga ondskefullt naivt, att tro islamister blir goda pålitliga socialdemokrater bara de får makten.
Håller med Nydahl om att europén idag alltid ses som kolonisatör. Det befästs redan i utbildningen - hur många gymnasieelever vet något om de dryga en miljon kristna europeiska slavar som togs i Nordafrika? Där fanns flera tusen svenskor, ännu fler danskar, och många barn.
/Joakim
*svenskar
Karl Malghult: Du återger helt kritiklöst Noam Chomskys lögnaktika skriverier. Läs här Huntingtons egen kommentar till Chomskys påståenden:
(NYRB, 26 February 1970):
It would be difficult to conceive of a more blatantly dishonest instance of picking words out of context so as to give them a meaning directly opposite to that which the author stated. For the benefit of your readers, here is the "obvious conclusion" which I drew from my statement about the Viet Cong:
…the Viet Cong will remain a powerful force which cannot be dislodged from its constituency so long as the constituency continues to exist. Peace in the immediate future must hence be based on accommodation.
By omitting my next sentence — "Peace in the immediate future must hence be based on accommodation"—and linking my statement about the Viet Cong to two other phrases which appear earlier in the article, Mr. Chomsky completely reversed my argument. (Incidentally, the phrase "direct application of mechanical and conventional power" is not mine, but one which I quote from Sir Robert Thompson. Mr. Chomsky, however, does not see fit to recognize these distinctions of authorship.)
Mr. Chomsky's further effort to say that I favor demolishing Vietnamese society and "eliminating the people" in order "to crush the people's war" is totally false and misleading. My article described the urbanization produced by the escalation of the war between 1965 and 1968 and the extent to which this "American-sponsored urban revolution" undercut the "Maoist-inspired rural revolution." It concluded from this fact that peace would require compromise and accommodation on both sides. To eliminate Viet Cong control in the areas where they have been strong, I said, "would be an expensive, time-consuming and frustrating task." Instead of attempting this, we should aim at a political reintegration of the country which "clearly will depend, however, upon the recognition and acceptance of Viet Cong control of local government in these areas. It is here that accommodation in the most specific sense of the word is a political necessity." This is, in a nutshell, the thesis of the article, and it is well reflected in its title, "The Bases of Accommodation," which Mr. Chomsky somehow forgot to mention.
/Arvid Bengtsson
Skicka en kommentar