Idag läser jag Nathan Shachar om Vargas Llosa i DN, en skarpt polemisk artikel som svar på Kajsa Ekis Ekman. Jag både ler och nickar instämmande åt vissa av Shachars argument:Ekman har dammsugit romanen ”Det gröna huset” (1967) efter kvinnofientliga epitet. Låt se hennes skörd: ”knoppande bröstvårtor”, ”den lilla kroppen”, ”de stora, skrämda ögonen” och ”slappa i köttet” – den senare frasen om det gröna husets äldre prostituerade, som bordellägaren Anselmo vill byta ut mot yngre offer. Den som inte tål höra kroppsdelar nämnas vid deras rätta namn bör avstå från Vargas Llosa. Den som insisterar på att råa soldathopars och cyniska bordellägares härjningar bland oskyldiga flickor i gamla dagars Peru och i Amazonas skall skildras med en antiseptisk svensk genderjargong har avskärmat sig från större delen av världslitteraturen.
Det är väl bara att inse att man ibland snubblar över en argumentation som man borde ha varit mer vaksam mot. Om inte annat så förstår jag att min egen aversion mot hans sena romaner fick mig att acceptera argumentationen emot honom. Den bygger ju i allt väsentligt på en cementerad "vänster"-uppfattning om hans politiska engagemang (vilket jag länge hyst stor respekt för, inte minst för att han genomskådat de perversa system som håller medborgarna i tvångströja och kallar sig "socialistiska"). Jag rekommenderar därför läsning av Shachars artikel.
Foto: U.W.
Nu har jag inte läst Vargas Llosa; däremot försökt läsa Jorge Amado som är en sydamerikan av samma generation. Och det är något i dessa mäns sätt att beskriva kvinnor som känns gammalmodigt och en aning kletigt för en hälften så gammal svenska, det gör det. Det är en anledning för mig att inte läsa dem. Men inte att skriva debattartiklar i DN. En hälften så gammal svenska kanske beskriver män på ett sätt som stör Amado och Vargas Llosa. Vi kan inte alla tycka lika.
SvaraRaderaFast Amado är ju en generation tidigare än Llosa, så...
SvaraRaderaDet fascinerande med Amado har jag tyckt vara hans skildringar av candomblé - denna märkliga religiösa smet av lika delar katolicism och folkliga, uråldriga trosuppfattningar.
Kan ändå inte låta bli att påpeka att Llosas tidiga författarskap är fantastiskt bra, och drar åter igen en lans för Tant Julia och författaren, som kommer i nytryck på Norstedts om tio dagar. Den är definitivt läsvärd, ja mer än så.
Nathan Shachar är en av mycket få anledningar till att över huvud taget öppna DN./Arvid Bengtsson
SvaraRadera