På bussen mellan centrum och byn idag: ett fullsatt ekipage med skrattande och leende människor. Plötsligt log också jag och samtalade med kvinnan framför och mannen bredvid mig. En hel gymnasieklass med finniga pojkar och några få flickor. De reste sig för äldre människor som steg på hållplatsen efter centrum. Blev kallade gentlemen. En av de äldre herrarna från byn kom igång ordentligt och började berätta urgamla vitsar för pojkarna, som gick från fniss till högljudda skratt. Stämningen i bussen blev mycket god och kvinnan framför mig sa: "Det är kanske inte en förlorad generation". När ungdomarna steg av gick en av dem förbi mig, tittade mig i ögonen och sa: "Ha det nu bra, hökarn." Jag kom hem glad. Kan inte minnas när det hände senast. Det finns inte mycket att bli glad av i stadens centrum. Idag blev det lysande undantaget.Foto: A.N.
Thomas,
SvaraRaderaDet finns kraft i en sådan, till synes liten, vardaglig händelse. De är inte obetydliga, som man kanske kunde tycka.
Det är ju civilsamhället "in action".
Vilket underbart inlägg! Tack för detta! /Jonas Axelsson
SvaraRaderaAllt som plötsligt rymms i en enda resa på den buss du alltid reser med - så fint.
SvaraRaderaså oväntat, det sker någon sällsynt gång, ibland, man blir alltid lika glad, lika förvånad att känna att pulsen kan bulta och livet leka, ett ögonblick av lätthet.
SvaraRaderaTack att du delade med dig! Jag åkte också buss idag, det var inte så.
Blir ännu gladare när jag ser hur den glädje jag förunnades lyckades nå också er fyra! Tack för det.
SvaraRaderaJag vill också ansluta mig dem som kände sig smittade av din positiva upplevelse på bussresan.
SvaraRaderaVill samtidigt passa på att tacka för alla vackra foton som A.N./A.Nydahl står för. Ofta blir jag sittande en lång stund med dem.
Tack Einar, dina ord ska jag visa för Astrid, så blir hon glad. Det är f.ö. hon som gjort omslaget till min nya bok som kommer ut på måndag.
SvaraRadera