Första recensionen av min nya bok. En känsla av frid infinner sig.

Nog tyckte jag det var konstigt när jag gick till Bernurs blogg för att läsa. Där fanns en bild på min nya bok och jag trodde att jag kommit fel. Men det var den första recensionen min nya bok fick. Om den här sortens litteraturkritik fanns på kultursidorna skulle jag ha stannat där. I vintras lämnade jag allt presskrivande efter 35 år. När jag läser Bernur blir jag glad, därför att han resonerar helt utan koketteri och positionsbestämningar. Just resonerandet uppskattar jag kanske mer än något annat. Det innebär något så ovanligt som att jag lär mig något. Presskritik idag lär man sig ytterst sällan något av, eftersom den mer är uppvisade påfågelsfjädrar än seriös kulturkritik. Av tongivande tyckare i branschen har jag förstått att det är viktigast att göra sig lustig, raljera och uppträda lismande eller aggressivt inför den bok man satts att recensera. Därför blir jag glad att se att det finns litteraturmänniskor som förmår resonera, lyfta fram både det de ser som positivt och det som är negativt. Bernur är en sådan kritiker, och jag läser honom dagligen. I recensionen av min bok skriver han bland annat:

"Den som gör sig obekväm blir nedtystad; kanske det inte är så förvånande då att det är så relativt tyst kring Nydahl, trots att hans utgivningstakt bara ökar."

och:

"Visst, det här är oresonligt, och kanske inte helt nyanserat: eller så har jag bara svårt att förlika mig, att det ibland råkar vara mina tår han trampar på, tänker jag medan jag diskret skyler min ipod i fickan. Nydahls dygder heter långsamhet, tystnad, enkelhet, ensamhet: självklara ingredienser i ett värdigt liv, men det är just det som är poängen, att vi frivilligt avstår från värdiga liv, till förmån för konsumtion, volym, stoj och tjo och tjim – vulgaritetens avarter. Är tystnad en bristvara? Åtminstone verkar många vara rädda för den: kanske den förknippas med döden. Vad Nydahl gör återigen i sin bok är att distansera sig, att ta risker med sina åsikter: det är inte medhåll och samförstånd som är hans mål. Men vem klarar av att följa honom till den tysta zonen?"

Läs hela recensionen.

Bilden är tagen av A.N. på samma plats som bokens omslag: Ivögården, en frostig morgon.