Är det åldrandet som är så smärtsamt?

Spelar fysisk smärta någon roll för tanken och skriften? Jag har den senaste månaden haft anledning att fundera på det. En mycket stark smärta uppenbarar sig i samma ögonblick jag vaknar och den finns kvar hela dagen. Efter inledande undersökningar står jag i begrepp att komma till en specialist med remiss från min husläkare. Under tiden mal tankarna och det ena scenariot värre än det andra växer fram i hjärnan. Den fysiska smärtan övertrumfas bara av fantasins möjliga vägar.

Den senaste veckan har jag varit en dålig läsare. Nästan varje bok blir ett virrvarr som jag inte kommer åt. Smärtan och dess fantasier överröstar den lästa texten, som om den inte kunde tala igenom det som hindrar den. Det är likadant med skriften, den vill inte tränga igenom fysiska, materiella hinder och bli förbindelsen mellan tanke och text. Jag står mitt i en storm av mycket påtagliga besvär och låter mig inte hejdas. Ändå är det som om både min röst, min läsning och det jag skriver förminskades av smärtan.

Åldrandet kommer jag inte undan. Är det åldrandet som är så smärtsamt?

Foto: A. Nydahl