Bengt Emil Johnson om högt och lågt. Ny musik från Portugal.

"Det är konstigt att människor är rädda för friheten" skrev Anton Tjechov redan 1889.

Här ska det handla om Davide Zaccaria & Terra D`agua. Med länk här, här och här till deras musik. Lyssna här.

Davide Zaccaria sjunger till cello.

Så starkt är konsumtions- och informationsvärldens inflytande på oss att vi allt oftare förleds att förväxla sökandet efter kontakt med den egna tiden och de hjälpmedel som därvid står till vårt förfogande med verklighetsflykt och nostalgi. Vi misstror räddningsplankorna och halmstråna. Musik och konst betraktas alltmer som avkoppling, underhållning. Naturen ses som en sektor för friluftsliv, litteratur som idédistribution osv. Därmed förtrycker och nedvärderar vi den annorlunda syn på dessa företeelser som innebär att de är kunskapskällor, instrument för sökande efter nya aspekter, fördjupade upplevelser, utbildande av nya värderingar – snarare än konfirmerande av redan utbildade och existerande. Man talar i debatten ofta föraktfullt om de ”reservat” där ”finkulturen” ännu tillåts fortleva. Samtidigt talar man däremot positivt om de reservat där en ursprunglig natur ännu kan bevaras. Man skiljer alltså mellan natur och kultur och visar sig därmed förfärande omogen att ta hand om vare sig det ena eller det andra.

Bengt Emil Johnson (1976), ur Stycken (Gidlunds, 1989). Tack till Peter V. som håller kulturens fana högt i norra Skåne.