Självöverskattning och litteratur

Vad tycker författarinnan själv om "Myggor och tigrar"? Svaret kommer sist i den intervju som TT Spektra gjort med Maja Lundgren: "Och jag tycker att det är en fruktansvärt bra bok, jätteviktig som tidsdokument och som poesi."

Här ser vi en författare framträda med elegant självöverskattning. Om man tycker så oerhört bra om det man själv skrivit borde något slags ödmjukhet ändå hålla tillbaka den utåtriktade narcissismen. Men aldrig så i Lundgrens fall. Om jag som läsare säger att hennes bok är bra, så får det duga. Men när författaren själv gör det, visar det mest på en total brist på självdistans och ödmjukhet. Lundgren har detta drag gemensamt med ytterst få. Men liksom de övriga drar hon ett löjets skimmer över det egna författarskapet. Det är synd, eftersom Myggor och tigrar är en mycket bra bok.

Det som idag valsar runt i pressen ger mig ytterligare tunga skäl att försöka avstå den litterära världen. Om den inte är sjuk, så lider den i alla fall av en självbild som är det.