Paus 10 - 19 juli. Ölandsvandringar, tystnad.

I det här huset på södra Öland, alldeles vid havet, kommer jag att vårda tystnaden den närmaste tiden. Huset, skamlöst prytt av en liten svensk flagga, med svalkan från havet och enkelheten från svunna tider, har jag vistats i många somrar. Det är inte mitt, vi hyr det bara de veckor vi befinner oss där. Ägandet är fullkomligt ointressant så länge det finns platser som denna för tillfälliga tillbakadraganden och vilopunkter.

____________________________________________________________________

Jag bryter mig loss. Jag står snart på kalkstensplattan. Från det skånska kustlandskapet till Öland är avståndet några stenkast och ändå är det en hel värld som skiljer. På Öland, bara på Öland, blir mitt blodtryck lägre och mina hjärtslag mindre oregelbundna. Där förenas himmel, hav och öppet landskap. Där råder total tystnad nere i hålan invid havet. Några få människoröster letar sig mellan träden. På en sten i viken ligger vid gynnsamma tillfällen sälarna.

*

"Mitt i all ångest och all galenskap: det lugn som plötsligt infinner sig vid tanken på att man har varit ett foster".

*

Under vinterhalvåret finner jag frid i mörker, stearinljus och litteratur. När vårens skoningslösa ljus växer för varje framåtskridande dag föds min allt starkare längtan. Det är till södra Ölands Alvarsmarker jag längtar: det från människor så befriade, det tysta, det öppna och generösa. Det är något annat också: en gammal känsla av tillhörighet. Mina barn var mycket unga när vi kom dit första gången. Nu är de äldsta snart medelålders och tar med sina barn dit. Minst en gång om året åker Astrid och jag, vissa år blir det två eller tre vistelser där. Vintern har blivit en favorittid. Öland är då mycket glest befolkat. Vi vistas bara på södra delen av ön, d.v.s. söder om Mörbylånga. Vi bor dryga milen från Ottenby och har både västra och östra sidan som utgångspunkter för vandringar, sittningar och strosanden. Vi kan sitta i timmar i en liten fiskehamn eller vandra längre än så på Alvaret. På östra sidan har vi hittat en märkvärdig plats på Alvaret, där en källa springer upp ur marken och formar en porlande och glasklar bäck. Över bäcken svirrar sländorna och tiden står still.

*

"Man har aldrig ett bättre grepp om världen än när man fjärmar sig från den, när man undviker att inordna sig."

*

Att stå här, med blicken ut över Östersjön, är att se sin egen blygsamma existens i rätt perspektiv. Här finns det ingen "litteraturkritik" och inga uppblåsta tomheter.

Det har varit en svår vinter. Värken har pressat händerna samman till knyten av vibrerande påminnelser. De meningsbärande stunderna har funnits hos barnen och barnbarnen. Ur deras ögon har en gnutta liv fötts också i mig. I deras ord har en framtid - mitt eget förflutna! - blivit synbar. Själv väljer jag flykten som andra planerar för varuhusturen eller shoppingdrömmen.

*

"I varje klan, varje sekt, varje parti råder harmoni utåt, osämja inåt."

*

Ottenby och södra udden är bäst på vintern - där vandrar man ensam och stöter som mest på en ornitolog. Men också på sommaren sitter jag gärna där.

Så här kan det se ut en kall vinterdag.

Varje parlamentariskt val som hålls i min fysiska verklighet påminner mig om klanens, sektens och partiets liv. Den sortens liv valde jag bort redan för 30 år sedan. Varför skulle jag välja att återvända, bara för att tidens motsättningar, sociala klyftor och katastrofer ropar på mig? Skulle jag, bortom sans och vett, på minsta sätt kunna rubba den ordningen? Själva tanken är skrattretande. Låt klanerna, sekterna och partierna klösa ögonen ur varandra! Jag finns redan på en av Ölands strandängar när någon skriver in en kommentar här i bloggen och manar mig att delta. Svaret flyger över Kalmarsund och hela vägen hit: Nej. Mitt svar är alltjämt nej. Jag deltar inte på några villkor i klanens, sektens och partiets liv (alldeles oavsett vad det partiet heter, kallar sig eller kallas av andra).

Samtliga bilder från Öland tagna av Astrid Nydahl.

_________________________________________________________________

Citaten är hämtade ur E.M. Cioran: Om olägenheten i att vara född (Bonniers Panache, 1986, översättning av Lasse Söderberg).