Caetano Veloso.Dagens gästbloggare Gunnar Lundin skriver om brasilianska rytmer och bortvändheten i det storslagna.
*
Igår strömmade brasilianska rytmer ut från min lilla gråsvarta radio – Baden Powells oslipade mänskligt precisa gitarr; där fanns även Monks Round´ Midnight. Denna ”exotiska” musik – från ett tropiskt kustland – har en egen blandning av livsglädje och meditation (man behöver inte dansa till den), av ett fint översinnligt som inte är melankoli men inte heller andligt exalterat – kanske är det just detta element som ger brasiliansk folklig musik en sådan svalkande värmes dragningskraft? Det finns bakom orden även i sångerna. Vemodet äger en solighet svalkad av vinden och vågstänken vid Cobacabana. Sådant måste man erfara – det går bara att formulera då orden själva får del av denna solighet och havsbris. – Caetano Veloso, Elis Regina. Och det märkliga: intimiteten, bortvändheten från det storslagna.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar