Söndag: Alvar har namnsdag.

Eftersom boken med Alvar Alsterdals brev är försenad (någon, t.ex. jag, måste trots allt kunna betala tryckräkningen) publicerar jag idag på hans namnsdag ett av breven. Väl medveten om att det i varje brev från honom finns saker som ter sig obegripliga välkomnar jag ev. frågor och kommentarer.

London 11/11 1986

Broder,

Tack för dagens brev!

Vilken fin idé att ge ut en skrift om Kalle. Du kan tro att han blir glad. Anteckna mig för fem ex. Jag sprider bladet vidare till några som bör ha vett att nappa.

Jag hittade inte dina Albanienartiklar i röran hemma men fortsätter att leta. Här får du ett par andra istället. Max Brod lär ha gjort så på Prager Tageblatt. En författare kom upp och bad att åtminstone få ett opublicerat manus tillbaka. Brod letade och letade: ”Men här är ett annat bra – kan ni inte ta det istället?”

Här ser vi fram emot Liubimovs uppsättning av Janaceks Jenufa. Beställde igår biljetter för 40 pund stycket – det fanns inga andra.

Winchester var så fint att vi åkte dit i lördags igen. Såg bl.a. Isaac Waltons grekiska bibel i det av hans gynnare biskop Morley donerade dombiblioteket. The Life of John Donne t.ex. Lika bra som boken om metningen.

Ser fram emot att du kommer att märkas i Studiekamraten. Tänk om man kunde hitta en annan att göra tidskriftskrönikan? Jag kör bra mycket i gamla spår och har ofta för brått.
Kan du skaffa mig ett rec.ex. av Svevos bok om Joyce, så skriver jag gärna.

Alvar

Skrift om Kalle = Thomas Nydahl: Människans nödvändiga val, ett reportage om Karl Berman
Svevos bok = Italo Svevo: James Joyce, 1986 (ellerströms förlag)
Bokens baksidestext: Min vänskap med författaren, journalisten och diplomaten Alvar Alsterdal sträckte sig i tiden inte särskilt långt, den varade kanske sammanlagt sju-åtta år. Men den gick mycket djupt, dels för att vi hade vår brevväxling, dels för att vi samarbetade om utgivningen en kulturtidskriften Studiekamraten, och framför allt därför att han blev en mentor och förebild. Våra brev och telefonsamtal är för mig fortfarande i högsta grad levande. Alsterdal var ett levande uppslagsverk och hans brev fick mig ofta att söka upp litteratur jag tidigare inte läst. I den meningen var han det slags lärare som det idag är så svårt att uppbringa. I denna bok finns det mesta av vårt brevsamtal tryckt.