Attila BartisDagens heliga bomb i Irak dödade minst 70 fattiga, grönsakshandlande människor. På nätet diskuterar man diktaturen i Iraks grannland Iran som om den sköttes av heliga muslimska män utan andra avsikter än medmänniskornas väl och ve. Nu lämnar jag varje attentatsman, bödel och totalitär paradispredikant bakom mig för idag.
Jag kryper ner under täcket och hör de starka vindarna från Östersjön dra in över land. Runt huset piskar och smäller det.
I korrektur läser jag i natt en bok som utkommer på svenska först i oktober: Attila Bartis roman Stillheten.
Förlaget som ger ut den, Norstedts, presenterar författare och bok bl.a. så här:
Attila Bartis är född 1968 i Targu Mures i Rumänien, men flyttade 1984 till Budapest, Ungern. Han debuterade som författare 1995, men det stora genombrottet kom 2001 med den psykodramatiska Stillheten.
Andor Weérs liv kretsar kring tre kantstötta kvinnor. I femton år har hans mor Rebeka vägrat att lämna lägenheten. Hennes karriär som firad skådespelerska i det kommunistiska Ungern avbröts i samma stund som dottern Judit flydde till väst. Och så flickvännen Eszter, naturligtvis. Hon som han träffade just innan hon skulle ta livet av sig genom att hoppa från en bro. När romanen tar sin början har systern slutat skriva sina brev, modern har just dött, och förhållandet med Eszter är i upplösning. Stillheten, en av de senaste årens mest uppmärksammade europeiska romaner, utspelar sig i Ungern vid tiden för murens fall. Mycket av det psykologiska dramat speglas och förvrängs av det kommunistiska samhället...
”Attila Bartis väver sin roman likt en spindelväv - och med trådens hjälp spinner han en betraktelse över lögnen.” skrev Le Figaro
När jag somnar framåt morgonen ska jag tänka på mitt barnbarn Hugo, (på bilden nedan, som alltid på språng trots sina svarta skyddsglasögon, här med sin pappa Olle) som kommer att förlora både syn och hörsel av sin fasansfulla sjukdom. Under torsdagen är han i Lund för en ny undersökning. Hans öde finns i mitt medvetande, lika starkt som det öde människor möter i islamismens dödskult.
4 kommentarer:
Min finaste Hugo, vad glad jag är att jag skänkt honom en fin morfar. Jag blir stolt över att du är mina barns morfar. Kram!
Tack kära Malin, jag ser det som ett oerhört privilegium att få lära känna dessa fantastiska, kluriga, roliga, filosofiska och söta varelser, alla tre - även om tankarna just idag mest kretsar kring Hugo! Kram, pappa
Thomas, jag har läst din dotters blogg ikväll. Hennes texter berör liksam jag har berörts av lille Hugos öde. Jag sänder er alla styrketankar.
Tack Smulan, det var fint!
Skicka en kommentar