Att fira vitt i det gröna och det blå. Att tänka på dödens skuggor och slutet.

Brösarps backar.

Att fira sitt åldrande är egentligen en lustig ritual. Men man firar också något annat: det vita livet. Att fira med vatten och kaffe, att se klart på både utsikten och livet: först i det gröna vid Brösarps backar, sedan i det blå vid Haväng. En sådan lördag var det.

*

Märkesdagar blir ännu lite märkligare, när man betänker det faktum att andra människor samtidigt försvinner från denna vår fysiska värld. Just som jag satt där vid Brösarps backar och funderade på mitt eget åldrande försvann Willy Kyrklund för oss. Det är ändå så vist ordnat att hans böcker finns kvar. Kanske vågar man rentav hoppas på några nyutgåvor framöver? Om de får plats i förlagskatalogerna där deckarna, popmusiken, terapin och kokkonsten redan trängs om utrymmet.

*

Haväng.

Mats Gellerfelt har en fin minnestext om Willy Kyrklund idag (på familjesidan i Svenskan, sådant material ryms knappast på kultursidorna numera), med bl.a. dessa ord: "På 1980-talet hade denne sparsmakade författare blivit så bred att han gavs ut i Månpocket med Om godheten. Åtta variationer. Här leker Willy Kyrklund åter med sagor och myter, även med våra moderna, som med en dator som blivit kär. Än en gång skrivet på samma gnistrande, vackra språk. I SvD skrev Lars Gustafsson träffande, att det är en bok som förmår att gång på gång ställa frågan vad en människa är, och göra det med ett skratt. Det är mycket träffande, ty det är aldrig långt vare sig till sorgen eller skrattet hos Willy Kyrklund. Göran Hägg påpekade då att Willy Kyrklund tvärt emot vad som sägs inte är en svår författare, men en viktig författare för den som inte vill ’hänga med’ i litteraturen. Han är en stor konstnär helt enkelt."

Och Jonas Thente skriver klokt i DN, bl.a: "Han var vis, eller i alla fall melankolisk och lekfull som den måste vara som är vis. Han var spränglärd och använde sig av humanistiska och naturvetenskapliga kunskaper med en häppnadväckande lätthet och elegans som få andra kan efterlikna."

Bland bloggarna finns det en, uppenbarligen betraktad som ett slags "litteraturblogg" som säger: "Igår Michael Jackson, idag Willy Kyrklund. Sorgligt med storheter som avlider." Det får mig att tänka på en mycket populär vits jag hörde i Israel i slutet av 1980-talet när PLO-mannen Abu Jihad mördats. Vitsen löd i all korthet: "De är verkligen för jävliga judarna; först dödade de Jesus och nu har de också dödat Abu Jihad". På tal om att blanda päron och äpplen och att vara oförmögen att skilja stort från smått.

Vid Havängs strandkant.